Legolas lärling

Sent omsider inledde vi båtsäsongen. Första båtturen betyder alltid lite skruvande på motorn, så "småkattsmamman", som slitit sig från sin unge, fick ta över rodret en stund.

Jag satte solglasögonen på, vände ansiktet mot solen och saltvattenstänket och njöt. Rensade mina tankar och lät lugnet och samtidigt det vildsinta i havet fylla mitt inre.
Naturligtvis hade denna njutning en bitter eftersmak...jag har varit väldigt försiktig i solen hela vackra sommaren, men solen som glittrade på vattnet gjorde återigen sitt...jag brände mig i ansiktet så att jag igår såg ut som ett fotonegativ på en av Björnbusarna...att man aldrig lär sig. Suck!
Gårdagen tillbringade jag inomhus med att tömma kameran och redigera lite bilder. På eftermiddagen satte jag hatten på och så for vi för att skjuta lite pil.

Vi hade roligt, men med rätt usla resultat. Efter en stunds prickskytte ville Alexandra skjuta uppåt som de gör i filmer. Vi gick till kanten av skjutbanan och mannen och dottern höjde bågarna. Det ser onekligen fint ut när bågarna är höjda och pilarna susar högt genom luften. Om inte annars, inser man då verkligen vilket effektivt (och dödligt - därav våra säkerhetsåtgärder) vapen pilbågen var. Enbart Alexandra träffade tavlan med ett höjdskott.

Hon var för övrigt också den enda som träffade mitten av tavlan.

"Jag har lärt mig av den bästa", sa hon

"Menar du av Legolas?" (Sagan om ringen trilogin är en stor favorit hos oss), frågade jag

"Nej", svarade dottern, "av pappa"

Major sucking up!

Smart tjej. Det gick hem

Idag regnar det och vi far till bostadsmässan...