Valda bitar

Jag beundrar när Freja visar sina fantastiska fantasispäckade barnrum. När mina tjejer var små tyckte jag att det var underbart att få tapetsera barnrummen med fina tapeter. Först var det härliga Beatrix Potter tapeter, sedan kvalitetstapeter från Borås med bland annat vackra lila blommor. Och, såvitt jag minns rätt, fick tjejerna vara med och bestämma färg och mönster...eller?

Fint med tapet, men lite opraktiskt - det sved till riktigt ordentligt i hjärtat, när man första gången efter tapetseringen, kom in i rummet och såg en plansch eller en teckning uppsatt med Sinitarra - jag kom just på att jag inte vet vad det heter på svenska...Blåmassa? Häftmassa?...den där fiffiga smeten, som lämnar fula fettfläckar efter sig.

Sedan blev jag klokare. Målade sonika över tapeterna och så har tjejerna fått göra vad de vill med sina rum. Jag kan bara inte fotografera där. Någon måste har brutit sig in och stulit tjejernas garderober och skåp, eftersom alla kläder, böcker och ritblock ligger runt om i rummen. Mestadels på golven...Och om någon har en illusion om att vi har fint och städat hela tiden, sprängs den illusionen i tusen bitar om jag visar verkligheten...

Äldsta dottern, som har ett brinnande intresse för asiatisk kultur, har haft ett lite Japan- inspirerat rum. Vi målade väggarna ljust beige och ramade sedan in med svarta ränder för att få väggarna att se ut som rispappersväggar. Under åren har Rebecka skrivit ner sina dikter och andra visdomsord på väggarna. Nu beslöt hon att måla över en dikt, och den här gången blev motivet faktiskt en alv...i mustiga färger dessutom...

Om det vore lika lätt att städa som det är att redigera foton! Man bara "klipper" ut de delar man vill ha, och så syns inte oredan ;-)