Dansgala i Kristallhallen

I lördags for mannen och jag till grannstaden Jakobstad på dansgala. Tre orkestrar; Exodus från trakten och Fernandos och Zekes från Sverige såg till att det spelades dansmusik utan uppehåll. Ishallens golv var täckt med vattenfaner och på det var det strött ut potatismjöl och malen kaffe, precis som sig bör. Vi var där klockan åtta när det började och orkade dansa till klockan tolv. Då frågade mannen, som inte har Zumbat - och alltså inte har likadan "toppkondition" som frugan hans, om vi kanske kunde tänka att vi dansat tillräckligt. Jag tror att hans ben ropade om nåd så högt att de överröstade musiken...

Vi hade jätteroligt!

På dansgalan var allt från tonåringar till pensionärer, vilket jag tror är mera typiskt för svenskspråkiga trakter. Det påminde mig om "skäri"danserna i Rosala, Hitis och Högsåra min syster, jag och våra kusiner var på när vi var unga. Detta var i slutet av 70-talet och vi for ibland hem mitt i dansen för att se på tv-serien The Quest, som kom på lördagskvällarna. Jag antar att förälskelsen i Kurt Russell som halvindian var starkare än intresset för möjliga verkliga killar. Efter programmets slut for vi dock, antagligen med drömska blickar, tillbaka på dans.

En vägg i vårt tonårsrum var "tapetserad" med sådanahär bilder av vår blonde idol...mmmm