"Vad tänker de flesta när de säger "Jag älskar dig?"

"En del människor kan vara väldigt nervösa, så de är bara glada att de fått ur sig det så att de kan börja äta." Dick, 7 år

Mannen har varit på arbetsresa och borta över natten. Jag blev genast så kärlekskrank och suktande att jag valde två av mina favoritdikter genom tiderna och gjorde tavlor av dem i wordle. ;-)

O lift me from the grass!

I die! I faint! I fail!

Let thy love in kisses rain

On my lips and eyelids pale.

My cheek is cold and white, alas!

My heart beats loud and fast:

O press it to thine own again,

Where it will break at last!

Var det bara förr i tiden unga möers kärlek var så dramatisk och fragil att man nästan anar en dödslängtan i dem? När jag läser dikter som dessa ser jag framför mig unga kvinnor med alabastervit byst sitta och sucka och andas ytligt framför ett viktorianskt fönster.
Den ytliga flämtandningen kanske inte enbart berodde på åtrå , utan på den hårt snörda korsetten - men det liksom förstärker intrycket av trånandet...
Jag saknar min man och säger det, men har svårt att förställa mig förstärka detta påstående med ord som

" kom hem min kära,
av längtan mitt hjärta förtärs
jag förmår ej längre bära,
denna outhärdiga pärs"

Men jag tycker om att läsa gamla kärleksdikter...

How do I love thee? Let me count the ways.

I love thee to the depth and breadth and height

My soul can reach, when feeling out of sight

For the ends of Being and ideal Grace.

I love thee to the level of everyday's

Most quiet need, by sun and candle-light.

I love thee freely, as men strive for Right;

I love thee purely, as they turn from Praise.

I love thee with a passion put to use

In my old griefs, and with my childhood's faith.

I love thee with a love I seemed to lose

With my lost saints, --- I love thee with the breath,

Smiles, tears, of all my life! --- and, if God choose,

I shall but love thee better after death.