Väga ord - våga ord

När man lyssnar på en vän som har hamnat i en kris, är det verkligen uppenbart att de sagda orden enbart är en del av det som sägs. Där finns så många andra nivåer. Det är inte bara nuet närvarnade, i vänskap finns alltid det förflutna. Där ligger styrkan och modet.

Stämningen är fragil, men den starka vänskapen bär även de sanningar som är svårast att säga. Andetagen berättar om vånda och maktlöshet. Osagda ord hänger tungt i luften. Jag är kluven mellan viljor. Viljan att hjälpa är starkast, men den är färgad av tvekan. Tankar virvlar runt i mitt huvud. "Ge råd endast när du blir bedd om det". Jag väljer att vara tyst och begrunda mina kommentarer, istället för att svara impulsivt. "Om du ger råd, gör det först efter att du har övervägt noga."

Meditationsläraren Eknath Easwaran säger:

"The Sufis advise us to speak only after our words have managed to pass through three gates. At the first gate we ask ourselves, Are these words true? If so, we let them pass on; if not, back they go. At the second gate we ask, Are they necessary? At the last gate we ask, Are they kind?"

Jag ställer lågmälda frågor istället. Frågan, jag kommer fram till med mina trevande tankeväckare är "Vad är du beredd att förlora?" Men den frågan ställer jag inte.

Jag förmår avsluta de långa telefonsamtalen enbart därför att där också finns skratt. Den som skrattar har hopp.