Jag är ingen samlare. Men det finns julsaker jag inte gör mig av med, även om de inte passar in eller är moderna nu. De är gåvor givna. Givaren är viktigare för mig än själva gåvan, men ibland är också gåvan en fullträff i min smak...
En del gåvor har jag längtat efter, andra har kommit som totala överraskningar. Båda är lika uppskattade.
En del gåvor har jag längtat efter, andra har kommit som totala överraskningar. Båda är lika uppskattade.
När det är 23 dagar till jul visar jag min lillajulstomte. Min farfar har gjort den och jag minns den från farfars och farmors hem. Egentligen är det en ful liten sak, men det gör den också så speciell. Det är lite som min farfar var. Som liten var jag smårädd för honom. Han kom in, rufsade en i håret och sa barskt "vad e dehär för trollunge?" och fortsatte sedan med sitt. Men han brydde sig på sitt vis.
Tomten köpte min bror åt mig på auktionen efter att farfar dött. Han visste att det var det enda jag ville ha...
Mandel- och russinskålarna är nya. Dem svarvade min käre man åt mig förra veckan. Han visste också att detta var något jag ville ha...
"De enda gåvor vi behåller för evigt är dem vi ger bort"
De enda gåvor vi behåller för evig är dem vi ger bort...mhmm...mmm...
SvaraRadera