En av de fyra konsterna

De fyra konsterna , även kallat "den lärdes fyra konster", var färdigheter som ansågs högst passande för en bildad person i det gamla Kina: stränginstrumentet (quqin), brädspelet (weigi), måleri och kalligrafi.

Jag anmälde mig och tjejerna till en kurs i kinesisk kalligrafi. Första kurskvällen var igår. Vår lärare, Mei-Mei är underbar...så vänlig och samlad.

Jag hyser inga förväntingar på att lära mig varken kinesiska eller kalligrafi under kursen, men bara att göra något vackert och kreativt i lugn miljö med mina tjejer är fint. Det enda vi övade under första kvällen var att göra en prick och ett streck. Jag och tjejerna skrattade gott åt våra penselstreck, som liknade allt från lårben till bananer...

(Bilden är lånad från världensresor.se)

Det som var fascinerande för mig var allt förarbete innan man tog till penseln. Mei-Mei berättade att kinesisk kalligrafi inte bara görs med handen, utan att hela kroppen är inblandad. Vi lärde oss sitta upprätt, men avslappnat. Inte framåtlutad, men ändå i en bekväm ställning utan att anstränga nacken. Och det svåraste av allt; att sitta med benen paralellt och inte i kors. Jag sitter alltid med benen i kors! Funderade på att tillverka en fotboja i form av en åtta för att förhindra den automatiska reflexen att korsa benen....

Även förberedelsen av redskapen hade sina egna rutiner. Allt hade sin plats och bläckpinnen och penseln lades på ett speciellt sätt. Det kan tyckas lite onödigt omständigt, men jag välkomnade denna rutin. Att verkligen förbereda sig för en uppgift.

I mitt arbete får jag ständigt avbryta det jag håller på med för att göra något annat. Det lär en att vara flexibel, men ingenting blir gjort med lugn och total koncentration. Att göra allt såsom de i Kina gjort de senaste 4000 åren ingav tröst. Att vara del av ett större sammanhang. Att göra något där varje rörelse, varje penseldrag är uttänkt och prövat. Konst-terapi för stressade mammor...

"Att lära sig är att upptäcka att något är möjligt". Fritz Perls