Man tager vad man hafer...

Efter min fadäs med symaskinsnålen i april, städade jag undan symaskinen och beslöt att inte ta fram den på länge.
Nu har det gått länge...
Yngsta dottern kom för ett par veckor med en bild av en klänning hon ville ha på skolans vårfest. För henne betydde denna vårfest att lågstadiet blev ett avslutat kapitel i hennes liv. Kunde jag säga nej?
Även om jag ingenstans hittade mönster som en påminde om skärningen...även om jag hade ont om tid...även om jag var rädd att detta var ett projekt som skulle misslyckas? Nej, det kunde jag inte.

Dag-Otto ransonerade mönsterpappret och såg till att det inte blev slöseri...

Jag använde sopptallrikar för att få till en uddkant på kjolen. "Man tager vad man hafer", sa Cajsa Warg

Dag-Otto pressade och granskade tygstycket som skulle bli kjol...

Katthår är tjusigt på svarta kläder!
Efter ritande, ändrande, suckande, måttande, rynkande, tråcklande, stönande, sprättande och sömmande hade vi kreationen klar och tjejen var nöjd. Hon såg ut som en Lolita-Snövit tyckte jag :-)