Morgnar med katter

På fredagskvällen förde vi Alexandra till flyget. Hon skall vara två veckor i Sverige och vi får försmak på hur framtiden kommer att se ut. På lördagsmorgonen for mannen och fiskade på isen och jag var ensam hemma. Mannen hade lämnat kaffe i termosen och jag satte mig vid köksbordet och läste. Jag lät tystnaden härska.

Vårt hus är även annars ganska tyst, tjejerna har aldrig varit speciellt högljudda, men tystnaden i ett folktomt hus är annorlunda. Jag lät den vara, och lät bara ljuden av katterna höras. Det mjuka tassandet på golvet. Det lilla urr-ljudet de säger när de hoppar ner från möbler och kattställningen. Det jämna skorrandet av Otto´s djupa spinnande och Saimons behagliga snarkningar.

Jag tänkte ha en egen dag. Jag handlade en födelsedagspresent och for till biblioteket. När jag kom hem försökte jag undvika att städa, men fann mig snart förklara för mig själv att "jag skall bara...". Innan jag visste ordet av ringde mannen och bad mig sätta på bastun för han var på väg hem...så mycket för min "egen dag" ;-)

I morse hade jag igen en lugn och långsam morgon. Otto, omedveten om att han idag fyller 5 år, ville ha total uppmärksamhet och lade sig på katters vis på min bok och gjorde klart för mig hur underbar han är och hur mycket jag egentligen borde paja på honom...

Nu har vi haft besök av en charmig ett-årig dam och är redo att fara och vinterbada. Så var det veckoslutet över...