torsdag, januari 17, 2013

Konst är konstigt

I fredags började jag mina deltidsstudier i bildkonst. På informationstillfället frågade en annan studerande vad man blir efter att man är klar med studierna. Läraren sade att hon ofta får den frågan, och också frågan om när man kan kalla sig konstnär.
"Man kan kalla sig konstnär när man beslutar sig för det", sa hon. "Men formellt bör man ha studerat konst i fyra år för att vara konstnär"
Vi hade en liten övning och allt kändes bra. Jag var upprymd när jag for hem. Jag berättade glatt om mina positiva känslor och slutade med att berätta om insikten jag gjorde på hemvägen när tankarna virvlade fritt i huvudet på mig. Nämligen att jag formellt kan kalla mig konstnär. Jag har en Major Degree in fine art fashion design från FIDM i Kalifornien...

Konstnär, smakade på ordet och log.

På lördagen fortsatte vi med en heldag av konst. Och uppgiften vi fick försatte mig i ett tillstånd där jag varken hittade inspiration eller teknik. Efter sex timmar, när det var för sent att börja på nytt, var jag besviken på mig själv för att jag har så svårt att ge upp, utan vill fortsätta fastän jag vet att det är kört. 

Jag är ändå glad. Vi är en fin liten grupp. Vår lärare är bra. Konstskolan är i ett vackert gammalt hus men underbara rum. Skavda, nermålade men levande rum. Mannen har köpt bra penslar åt mig och jag vet att man inte kan lyckas alla dagar. Så allt är ännu bra, men...vi väntar med det där ordet konstnär. Ok? 


Ju mer jag lär mig om konst, destu mindre förstår jag. Konst är konstigt. Egentligen är allt konst, det krävs bara att någon säger att det är konst, så är det så. Ett fågelhuvud i en kaffekopp är konst. Liksom en halvt byggd trädkoja i skogen. En svart ruta är också konst.



Hann ni tänka: "men du milde vad gjorde hon"?

Dethär konststycket är inte mitt, utan det stod vår kvicka lilla honkatt för. Åtta Lambi WC pappersrullar slitna i stycken på nolltid! När vi samlade ihop dem blev det vackert på något sätt. Konstfullt.


Den enda orsaken till att detta inte är konst, utan förstörelse, är att kattan inte försatt sig att vara konstnärlig. Hon hade bara en instinkt att döda. Eftersom vi (gudskelov) inte har möss, dödar hon toalettpapper...

På en konstfullt sätt.







6 kommentarer:

  1. Min hund är också wc pappers konstnär, Amicita;)

    SvaraRadera
  2. Men tänk ändå om din katt ÄR konstnärlig ???
    Prova med en utställning, ge katten mera toapapper vetja...

    Tjingelingen från Rantamor.

    SvaraRadera
  3. Hahaha, jag kände igen en kattdödad toarulle direkt, vår aby brukade syssla med sånt förr, men han har tack och lov slutat. Han kanske inte fick tillräcklig beundran för sin konst... Din kurs låter härlig, jag önskar att jag vore med konstärlig!

    SvaraRadera
  4. Skrattade när jag såg första toarullen - visste vad som komma skulle!

    Det är lite lustigt det där med titlar. Jag visste inte att det hade med antalet år av studier att göra innan man får kalla sig konstnär. Trodde nog att vem som kunde göra det.
    Inom skrivarvärlden finns det en rätt utbredd mening att man får kalla sig författare när man gett ut två böcker. Men numera kan man ju enkelt ge ut sina egna, ska man tänka så ändå?
    Jag får ofta frågan om jag är journalist, vilket jag alltid sagt nej till eftersom jag inte har någon journalistutbildning. Men nu vet jag att om man skriver för tidningar så ÄR man journalist, det har inget med utbildningen att göra.

    Lycka till på utbildningen du sköna KONSTNÄR!
    Kram

    SvaraRadera
  5. Sen är det också en konst att se det vackra, det konstnärliga i olika saker. Och ytterligare en att kunna fånga det på bild. Jag tror du besitter båda de konsterna :) Ha en fin vecka!

    SvaraRadera
  6. Du ÄR konstnär, född sådan.
    Har det i generna.
    En del behöver ingen utbildning, bara fortbildning
    och jag håller med Rantamor.
    Ge toapapper åt katten, utställningen blir otrolig
    och ingen som helst kattastrof.

    Lycka till Ann-Mari!

    Kram

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)