Home alone - day two

Var snäll och glöm det där jag har sagt att jag  kommer att bli en Crazy Cat Lady som bor ensam med ett tjogtal katter. Aint gonna happen! Redan ekvationen en människa versus fyra katter är ohållbar. Det måste helt enkelt finnas flera människor för katterna att springa i fötterna på! Och fler människor att "hjälpa"...

Det tär på mitt självförtroende att de här hängmagade herrarna tror att jag inte kan breda ut ett tyg och klippa till delar utan deras hjälp. Jag har ju faktiskt gått i skola för det här! 

När de två charmerande herrarna tyckt att de sträckt sig tillräcklig långt i sin hjälpsamhet dök unga fröken upp. Hon roade sig med att gräva tunnlar i tyget och fick alltihop att rasa i golvet ett par gånger innan hon bäddade en sovplats åt sig. Vet ni hur många gånger en man kan lyfta ner en katt på golvet och den hoppar upp tillbaka? Rätt många...rätt många!

Undrar om åsnor verkligen är mera envisa än katter? Eller om man bara beslöt sig för att de fåfänga katterna får nog med publicitet ändå, och därför myntade uttrycket "envis som en åsna"?

En långt mera pinsam orsak till att jag inte skall bo ensam är ett jag nu redan, enbart inne på andra dagen, pratar för mig själv. Visst, man kan ju uttrycka sin klantighet högt i ord någon gång när man syr sig i fingret, till exempel...men att högt redogöra för alla sina förehavanden är en helt annan sak. Om jag skall gå ut i garaget för att måla, vet jag nog om att jag skall göra det utan att behöva påpeka..."nej, om jag skulle ta och gå ut i garaget och måla nu, så kommer jag in och äter sen..."

Om ni alla nu kommenterar att ni också pratar för er själva, kommer jag att kunna andas ut och inte oroa mig för om nästa steg är att jag blir osams med mig själv och ljudligt börjar argumentera med mig själv om huruvida jag skall äta eller måla först...

Den här bilderna fick ni bara för att jag älskar markeringspennan som har en tråd man kan dra i för att vässa den...älskar fiffiga saker och lösningar!

Sedan målade jag lite till innan jag la mig. Bara för att det är en så tillfredsställande känsla att krypa ner i sängen när man känner sig initiativrik och kreativ...och enormt trött.