Saker som vajar och saker som värmer

Jag vill bli av med saker som bara tar utrymme hemma hos oss, så jag förde kläder, skor och gardiner till Röda korsets lopptorg. Jag ämnade komma hem tomhänt, men hittade en vacker sliten trasmatta som passade precis på verandan...och så sålde de alla herrskjortor för en euro styck, så jag kom hem med famnen full av bomullsskjortor i blåa, röda och gråa nyanser...jag har en svaghet för lapptäcken!

Ni kanske minns att vi förra gången jag sydde ett lapptäcke hade vissa svårigheter att komma överens om hur lapparna skulle ligga. Ja, katterna och jag då. Denna gång beslöt jag att göra det lätt för mig. Jag la upp lapparna i några högar enligt färgton och sedan sydde jag slumpmässigt ihop dem fyra och fyra. Sen sydde jag ihop kvadraterna i varandra och försökte undvika att två samma tyger hamnade bredvid varandra. Försökte undvika var nyckelordet i den meningen, ja!

För jättelänge sedan, när tjejerna var så små att de fick plats i en aningen större hink, köpte jag hem en stor lerkruka för att plantera om en överstor krukväxt i. Tjejerna tycket att det var kul att sitta i krukan och jag såg genast att jag hade ett "Anne Geddes" tillfälle, alltså fotograferade jag dem. I något skede printade jag ut just dessa fotografier på tyg, men sedan har de bara legat i sylådan eftersom jag inte visste vad jag skulle göra med dem. Nu  beslöt jag att sluta fundera och bara använda dem.

Tjejerna tyckte att det var lustigt. De frågade om jag sedan när jag blir gammal sitter i min gungstol och tummar på täcket och försöker minnas vem bilderna föreställer. Av någon anledning verkar alla i min familj tro att jag skall bli dement när jag blir stor. Detta motiverar de med mitt dåliga minne...

Jaha, vad är det här för ett spöke då? Tänkte ni så? Om ni gjorde det förstår jag så väl. 

Jag har använt gamla bomullslakan till baksidor på lapptäcken och dynor, och det blir alltid lite tyg över. Bara för att gamla lakanstyger är så fantastiskt bra kvalitet har jag sparat dessa bitar. Nu rev jag dem i trasor och tänkte virka en matta av dem. Så mindes jag att jag har en hund...det går liksom bra att ha en hund, och det går bra att ha vita mattor, men hund och vit matta medför onekligen en massa extra hemarbete och tvätt!

En kreativ bloggare jag följer har någon gång gjort en krans med hängande tygremsor till trädgården, men jag minns inte vem..det goda minnet var det ja! Jag tänkte att jag kunde göra en liknande. Jag hade bara en rätt så stor rund ring...så kransen blev så stor att vi skämtade om att man kunde ha den med på beachen och byta om till baddräkt i den. Eller om man ville bli trollkonstnär, kunde den vara den där grejen de skakar på när något skall försvinna eller förvandlas. Eller så hänger man den bara i pilträdet.

Det ser ut som något en bloggare skulle ha gjort, sa äldsta dottern...Jamen just det! När jag satt i gungan igårkväll, insvept i mjuktvättade herrskjortor, lekte kvällsolen och den milda brisen i remsorna och det såg fantastiskt vackert ut. Sommaren behöver saker som vajar i vinden.
Så tack du bloggare som inspirerade mig...

Bloggvärlden är så berikande!