Real Life - ESC

Denna vecka vill Yohanna att vi letar i minnenas arkiv. Om jag skulle förlita mig på mitt minne, hade jag ingen barndom, så det är verkligen en utmaning för mig att ta mig an detta...

Det jag minns är att program som "Evrosjonen", Miss Universum, OS etc. var sådant man väntade på. Det kom ju inte så mycket på TV på 70-talet. Och eftersom vi såg fram emot "Evrosjonen" minns jag känslan när den gamla signaturmelodin började: "Ta-ta-ta-da-ta..."

bild lånad från nätet

Jag vet inte om jag kan lista favoritlåtar genom tiderna, men det finns ingen tvekan om mitt absoluta favoritmoment i historien av sångtävlingar. Det är när Lill Lindfors tappar kjolen i direktsänding 1985!! Från katastrof till komik på en tiondels-sekund...

bild lånad från nätet

Från det att jag flyttade till USA (och sedan hem igen) tills det att mina tjejer började intressera sig för ESC hade jag ingen aning om vad som pågick i den genren. Schlager-musik är inget vi egentligen lyssnar på, men vi uppskattar en bra show! Mera än själva sångtävlingen tycker jag om att titta på den tillsammans med mina tjejer. Mannen går till sovrummet och tittar på TV där. För honom blir tre fruntimmer som klarar av att tjattra, skratta, kommentera och vika byke på samma gång som man följer med ett TV-program rätt och slätt för mycket...

Några låtar har ändå fastnat kvar. Naturligtvis "Waterloo", "What´s another year", "Save your kisses for me" och så Nena med alla sina ballonger. "Fly on the wings of love" har vi skrålat till i bilen på otaliga familjesemestrar och "Hard Rock Halleluja" gick ju till världshistorien för oss finnar. 

Nu är dans och koreografi en mycket större del av sången än det var förr. Uppträdandet som gjort mest intryck på mig är nog Ruslanas "Wild dances"...om jag inte var försäljningschef på ett kontor, skulle jag vara vargkvinna klädd i läderskynken som dansade vilda danser. Lite av Kalevala blandat med Mad Max :-)

I år blir det en tuff tävling. Det finns många bra bidrag och några "svarta hästar". Min favorit är Loreen. Ett tidigare år hade hon varit solklar vinnare, men i år finns det motståndare. Borde förstås ha hejat på det finländska bidraget, men det tog tid för mig att vänja mig vid den sången. Måste först komma över hennes märkliga uttal och det att hon ibland sjöng "är" på klingande standardsvenska och i nästa mening sjöng "ee" som vi säger i talspråk. Petig - jag vet! Pernilla har fin röst och sången ett budskap och jag önskar hon kommit med till finalen...

Så vi bänkar oss igen på torsdag kväll, och sedan för finalen på lördag!