Saker som är viktiga att minnas

Idag var min väninna och jag på kaffe till vår förra arbetskamrat som nu är hemmapappa. Förra gången vi var dit bad han flera gånger om ursäkt för röran. Eftersom både min väninna och jag är väldigt organiserade och ordningssamma på arbetet antog han att vi också har perfekta hem. Därför meddelade vi nu skämtsamt att det var dags för ett "officiellt hembesök igen för att kontrollera läget"

Jag har också ursäktat röran hemma hos oss om vi fått överraskningsbesök. Jag har också "blixtstädat" (allt in i sovrummet och dörren fast) om vi fått besök med kort varsel. Fast det är ju trots allt inte det som är viktigt. Ingen av dem har kommit för att kontrollera nivån på vår prydlighet. Den absolut bästa komplimangen jag har fått på vårt hem är av en väninna som sa att det är en så varm och harmonisk stämning hos oss, och hon menade inte nyanserna på tapeterna.

På samma sätt är det när vi hälsar på hos hemmapappan. Visst ser man att vardagsrummet är fullt av leksaker, att 1-åringens tomma gröt-tallrik står på bordet, att det finns klädhögar - men det är bara en del av bakgrunden. För i främsta rummet är hemmapappan. Han kokar kaffe, har en brasa i köksspisen, är genuint intresserad och glad, pratar mjukt med sin charmiga 1-åring och jag känner hur mycket jag saknar honom på arbetet.

Och jag tänker på hur mycket sanning det ligger i påståendet att det perfekta ibland är det godas fiende. Om man lägger ner för mycket energi på att vara perfekt, eller uppfattas som perfekt, kan man glömma bort att bara luta sig tillbaka och njuta av och uppskatta allt det goda som finns precis framför en.