Med pensel i hand...

Jag gjorde en kreativ resa den här helgen. Jag anmälde mig till en akvarellkurs, lät mig inspireras, vägledas...och övertygas. Vi började med att måla en serie snabba skisser av modeller. Tiden tog slut innan vi hann börja kändes det som.


Läraren, Kati Immonen (jag skall presentera henne i ett annat inlägg) visste vad hon gjorde, hon fick oss att släppa våra hämningar, blöta ner pappret så att det blänkte som ny is och svepa på färg med kraftfulla modiga drag. Hon fick oss att våga. Efter de tre timmarna på fredagen var jag helt slut, men lycklig. Jag hade kommit i kontakt med något inom mig som slumrat länge...


Vi skulle utgå från ett svartvitt fotografi och återge det. Kati är en okonventionell akvarellmålare.Hon spänner pappret först när hon målat klart, för hon gillar den där känslan av ett fritt papper. Hon tror inte att man bara har en chans när man målar akvarell. Hon visade att man kan gå tillbaka och göra om, så länge pappret tillåter det faktiskt.


Vi prövade på olika tekniker. Att skissa med akvarellpenna först, att måla direkt, att väta enbart området för föremålet, eller enbart bakgrunden...


Klockan tre på lördagen kände jag att nu kan jag inte ta emot mera. Nu är jag klar för denna gång. Det kändes bra, för just vid den tiden hade min lillasyster med familj kommit till oss, och jag kunde fara hem och äta middag och umgås. Vi hade en fin kväll och morgon med mycket prat och skratt. Idag åkte de hem.
Jag avslutade kursen med att pröva mig på ett barnportätt. Den bedårande flickan på fotografiet vet jag inte vem är. Fotografiet fanns bland Mannens farföräldrars bilder. Jag blev betagen av värmen och glädjen i hennes ögon...



Eftersom det är så länge sedan jag målat akvarell, men jag kände att jag kan uvecklas i detta, lägger jag naturligtvis upp dessa här för att få kritik ;-). Att bekräfta för mig själv och omvärlden att jag låter mig och det som är viktigt för mig att komma mera i fokus...och arbetet mindre...

Ha en skön söndagskväll!

Ann-Mari