När lillan kom till oss...del 2

Saimon är en sävlig katt, som ofta ser uttråkad ut. Egentligen är han en mästare på att beräkna huruvida en rörelse är mödan värt.

Han har en egenskap jag inte sett hos någon annan katt...han verkar ha förstått att hundar är usla klättrare, vilket betyder att när en främmande ivrig hund kommer till oss och börjar jaga katterna, sitter han lugnt på t.ex bordet och tittar ner på hunden, som om han visste att han var onåbar. Han skulle säkert aldrig bemöda sig om att rusa upp i ett träd, som katter är kända gör att göra....

Trots att Otto växt om Saimon, och också slutligen vann deras lekfyllda kamplekar och därmed högsta platsen i hierarkin, är Saimon fortsättningsvis kungen. Hans ömhetsbetygelser är noga avvägda och sker främst nattetid.

I och med att han är den som lättast godtog vår hund Danja, och också välkomnade Otto med snällt intresse, tänkte jag att han är ok med lilla tjejen också, men han hade svårast att acceptera henne.

Han var väldigt nyfiken på Dennis(e), men när hon närmade sig och försökte leka, spottade och frästa han och sprang undan. Det tog över en vecka innan han tyckte att hon var ok, typ: "det verkar som om du tänker stanna - ok, men håll dig på din kant"

Saimon har varit den som haft bästa platserna. Dennis(e) bryr sig inte om sådana självutnämnda rättigheter, utan hon sitter och ligger precis var hon vill! Det torde ha förargat kungen. Dennis (e) märkte snabbt att det inte var välkommet att lurpassa på honom för en lekfull attack, men hon tvekar inte med att sitta på hans tron.

...om inte annat, så tillsammans med honom....
Jag antar att även en "grumpy old man" som Saimon inte kunde motstå kattungens otroliga charm för evigt, för nu är de vänner. Inte nära vänner, men vänner som kan uppvisa hyfsad artighet mot varandra...
Glad måndag på er!