Själv är jag ingen sparare, men min ryggsäck fanns hos min mamma. Det är nog lite nostalgi i den...
Utvecklingen har gått framåt, men det skall den ju på trettio år. Det som inte förändrats är människans goda vilja. Min syster och jag anlände med ett kvällståg till en liten stad i Norge (minns inte vilken och jag hittar inte min dagbok). I varje fall fanns det ingen ungdomshärbärge i staden och tåget vi anlände med var det sista för dagen. Inget tåg gick från staden förrän nästa dag informerade oss konduktören. Fast det var sommar var det kyligt. Där stod vi rådfallna och funderade vad vi skulle göra nu.Konduktören var en man med stort hjärta. Han låste upp en tågvagn åt oss, lade värmen på i den och lät oss sova där tills nästa morgon. På morgonen kom denne söta farbror med varm kakao och smörgåsar till oss! Han har för evigt en plats i mitt hjärta. En skyddsängel..
Genom bloggvärlden har mina tjejer också fått en skyddsängel, som lovat stå till tjänst om något händer. En mammas hjärta blir berört av sådana gester. Vissa saker förändrats, men godheten finns alltid...Önskar er alla ett fint veckoslut. Jag skall fara ner till min familj i södra Finland, för min semester börjar nu...allt möjligt roligt är på agendan :-)
Det var en gullig norsk farbror, det är sådant man minns livet ut....
SvaraRaderaDen ryggsäcken av äldre modell är ju bara för söt, dom moderna blir aldrig så personliga. Jag har också kvar nån gammal och den är urblekt och har varit långt och med om mycket, tänk om den kunde tala....
Ha det gott på semesterresan.
Agneta kram
p.s. hoppas kråkklövern kom fram i något så när användbart skick....d.s.
Det är just sådana människor som man aldrig glömmer, de med stort hjärta och en hel tågvagn till förfogande:D
SvaraRaderaHa en fin semester!
Karinkram!
Åhh, att du vågar! Jag tågluffade först när jag var 20, och vi sov mer på tåg, peronger, parkbänkar, i parker, på hotelltak och, faktiskt en natt, på en trottoar, än vi sov på hotell. Jag fasar för att mina barn ska vilja resa så, hoppas att de är förnuftigare än vad jag var... Och jag har oxå tänkt på det där med internet, så enkelt det är att planera och hitta saker då, när jag luffade for vi runt på måfå hela tiden känns det som!
SvaraRaderaJa,inte bara en som finns om de behövs,dina tjejer är välkomna till mig med om det behövs (dock kommer jag vara borta lite från och till på jobb) men skulle de vara nåt så kan dom söka skydd hos mig, ALLTID. <3
SvaraRaderaHej! Tittade in för att kika på din ordlösa onsdag och passade på att kika runt lite på din blogg. Fin onsdagsbild och trevlig blogg.
SvaraRaderaMaria
Hej du! Tittar in en stund och läser ikapp... En ny header ser jag att det blivit! Så fin! Kul med tågluff. Det gjorde förstås även jag när det begav sig... mina tjejer har dock inte visat nåt intresse för detta, än. Vi får väl se! Säger som Tvillingmamma - om de behöver tak över huvudet eller nåt annat så finns även vi! I Sthlms söderort och hemma mest hela tiden. Kram på er! /Marie - Systrarna
SvaraRaderaBloggvärlden är fantastisk! Några ord och genast fick du flera skyddsänglar!
SvaraRaderaNär jag som tonåring kom till Neapels station var det flera personer i uniform av olika slag som var vänliga att tala om för mig att jag absolut inte fick gå ensam i Neapel. Alltså satt jag en dag i en plantering på en bevakad p-plats medan jag väntade på båten till Sicilien. Minnen som berikar, precis som din norska gubbe.
Hoppas du får en fin semester!
Svar: Visst är dagvill ett bra ord? Något+vill brukar vi använda om "vilse".
Vissa minnen lever alltid kvar inom en. Ett sånt minne är ju så vackert också just för att det finns hopp pm människors välvilja.
SvaraRaderaJag tror dina flickor kommer att få det så bra här! :-)
ja, det var i stavanger, det, kära syster!
SvaraRaderavärlden var större då och ändå vågade föräldrar låta sina barn resa så ha du tilltro till att det går bra!
det ska jag åxå försöka ha då irene och ninna far till europa på tågluff om två veckor!
kram till er alla!
Såna minnen är underbara!!
SvaraRaderaVisst finns det många underbara människor ute i världen och genom bloggen lär man känna en del av dom;)
Kram o hoppas du har en skön semester!