Terror i trädgården

Årets skatungar har levt rövare. Igår kväll märkte jag att deras intresse koncentrerade sig till stenen i min lilla rabatt, och undrade över detta. I morse såg jag skadegörelsen. De gula silkesblommorna jag limmat på fjärilsbaren var tydligen en estetisk tabbe enligt "stjouro"-ideal, för de hade slitit bort de flesta...

Nu har dock de blå-lila blommorna jag inte minns namnet på, slagit ut i rabatten, så kanske fjärilarna lockas av dem...

På bilder kan man ju alltid foto-shoppa fjärilar, men i verkligheten, och i avsaknad av gräsliga gula silkesblommor, måste naturen och doften av den söta brygden nu sköta marknadsföringen...

När jag trixade dit fjärilarna på bilden kom jag att tänka på en annan historia om min beryktade svärfar. Svärfar hade ett litet växthus. Precis som hans söner är, var svärfar en god konsument. Han skulle odla tomater och for till lantbruksaffären för att köpa tomatfrön. När expiditen frågade svärfar hur mycket han behövde, svarade svärfar:

"Nåå, jag tar ett kilo!"

Efter att ha fått klart för sig vad ett kilo tomatfrön skulle ha kostat, gick han med på en mindre mängd...mera lämplig för odling i ett litet växthus.

När tomaterna började växa, men ihärdigt stoltserade med sin gröna skrud, blev svärfar tydligen lite otålig. Helt sonika målade han då en tomat röd med nagellack; så att de andra hade en modell att ta efter.

Jag bör kanske också sätta ut konstgjorda fjärilar i rabatten...