tisdag, juni 07, 2011

Kanske ingen dans på rosor...

...men helt klart en dans bland stjärnorna!

Min äldsta dotter har gått ut grundskolan. Pga mobbning har skoltiden varit allt annat än en dans på rosor för henne. Nu när hon lämnar den fasen av sitt liv bakom sig, är jag glad över många saker, men...

...det jag på dimmissionen gladdes över var, att stoltheten jag kände över henne, totalt överskuggade alla aviga känslor jag har haft mot skolan och mobbarna. Det kändes skönt. Jag lämnar också en fas bakom mig.

Som enda avgångselev fick hon två stipendium; ett kulturstipendium och ett konststipendium. Hon fick även diplom för väl utfört arbete med sitt specialprojekt. Hon hade valt att göra en musikvideo (remix). Äldsta dotterns konstlärare hade dessutom valt ut en målning hon gjort, som en av de fem som ramades in detta år, och får hänga på skolans väggar. I publiken satt åtminstone en stolt mamma och en stolt pappa i lördags :)

Motivet är inte det vackraste, men det är en "suverän surrealistisk tolkning av ämnet de gavs" - lärarens ord. Eleverna skulle måla/ tolka hur rökning och alkohol skadar ett foster. Hörde en konstnär som betraktade tavlan säga att färgerna och tekniken är ovanligt professionella för skaparens ålder...


Du är begåvad, mija min! Låt ingen övertyga dig om annat...

6 kommentarer:

  1. Fantastiskt vilket konstverk. Din dotter är BEGÅVAD! Grattis till hela familjen!
    Så härligt när det går så bra!

    SvaraRadera
  2. Instämmer.. Jättefina färger också!

    Det kom till mig det du sa, det där om att nu går du själv också över i en ny fas i livet. -Insiktsfull är du! För så är det.. Man lämnar tider som gått bakom sig, på gott och ont.

    Och nya erfarenheter väntar, med andra budskap och läroämnen.. Livet är härligt!

    SvaraRadera
  3. Jag kan tänka,att hade inte skoltiden varit tung,hade inte den utvecklat henne så mycket? Det är väl alltid så det bittra med de söta. Jag uppskattar djupet jag känner i det jag ser,
    helt rätt,klar talang och begåvning att ta vara på... Där känenr jag igen mig,det som är svårt är sen,när man skapat livet man vill leva (som kommer ske,snabbare än man tror :)),när mörker och att känna sig utanör inte blir den drivande kraften till skapandet längre,då blir de knepigt...och det är en ny rolig utmaning (nu syftar jag på mig själv och menar inte nödvändigt vis att dotter din känner så ser bara likheter i vad jag själv kände under skolan) -Jag önskar Enormt KREATIV kraft,och vet att den kommer blomma ut allt mer. Fortsätt att uttrycka er,det är magifikt!

    SvaraRadera
  4. Du skriver så fint och bra!
    Du ska vara stolt över din dotter och hon ska vara otroligt stolt över sig själv=D
    Kram

    SvaraRadera
  5. NJUT och var STOLTA, både ni och dottern!
    Ja, jag förstår dina känslor. Visst är det barnen som går i skolan men på något vis så har man ändå i vissa stunder som förälder haft alla sina tankar och fokus på deras skolgång, både i med- och motgångar. Förra veckan gick vår dotter ut gymnasiet och in i det sista har det varit "turbulens". Känns så otroligt skönt att denna del av livet är avklarat!
    /Christina i Grannäs

    SvaraRadera
  6. Det är så vidrigt med mobbning. Jag kan tänka mig att en sten föll från dina axlar när de åren i skolan var till ända. Och med sådan bravus! Gratulera dottern från mig.

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)