Reflektioner över filmkvällar

Jag har grubblat lite på dethär med filmkvällar. Detta speciellt eftersom vissa av oss har en tendens att få så tunga ögonlock efter att man sätter sig i soffan. Vid det här laget finns det en lång lista filmer jag har sett, men inte sett komplett. Ibland vaknar jag upp för att få höra "mamma, du har just missat det bästa i hela filmen"...ööh?

Det borde finnas speciella versioner för kvällströtta. Det kunde vara film i ca 1 timme, sedan (just då när man börjar blinka rätt långsamt) kunde det börja komma sådana där close-up scener av ansikten, som var så typiska för t.ex "De vackra och de djärva". Inspelningen växlar långsamt från den ena till den andra, och ingen vet vems tur det är att säga något, så allas miner uttrycker någon grad av förvåning. Man missar inte något väsentligt i handlingen under detta övergångsskede...

Sedan kunde det vara myrornas krig eller fast delfin sång i en halvtimme, medan man tar sin tupplur. När power-nap´en är över vaknar man upp till den intressanta sista kvarten av filmen.

Resten av familjen bör förstås vara förstenade, så som personerna runt Törnrosa, så att de inte hinner äta upp chipsen medan jag sover...

Vem skall jag nu kontakta i Hollywood med min idé?

Såhär pigga var tjejerna och jag enda natten vi övernattade i vår lilla båt förra sommaren. För att fylla på extreme-faktorn, valde vi den sommarnatten när det stormade som värst...Jag skulle ha sovit med flytväst på, men då hade vi inte alla fått plats i bädden ;-)