"Oron består, men föremålen växlar"

För länge sedan. När mina tjejer var små och jag var borta på arbetsresor, oroade jag mig för om de fick näringsrik mat och mat regelbundet när jag var borta.

Tjejerna växte och lärde sig förse sig själva om mannens arbetsdagar också blev långa. Då började jag oroa mig för om hunden och katterna fick mat när jag var bortrest.

Inget av djuren har sett utsvultet ut när jag återvänt hem, t.o.m vattenskålarna har varit fyllda! I slutet av denna vecka skall jag iväg för att jobba på båtmässan i Helsingfors. Jag kommer hem i mitten av nästa vecka och nu oroar jag mig för att mannen skall komma ihåg att mata min surdeg...

Bakade på nytt på söndagen. Surdegsterminologin är ny för mig. I receptet står det att degen skall vara "vek". Jag torde ha misslyckats här, för min deg var så stark att den gjorde ett Houdini-trick ur gjutjärnsgrytan!

Degen är lustig. Den är fast och slät, men rör man vid den är den som klister. Det är tur att den inte får knådas! Den skall bara vikas ihop ett par gånger...
Jag har inga jäskorgar - ännu, men enligt receptet går det bra med durkslag med handdukar i. Kommer nog att införskaffa jäskorgar, för degen är som sagt som klister...har man inte mjölat handdukarna ordentligt är det inte roligt!

Egentligen är jag inte så orolig för surdegens överlevnad längre. Inte för att min tillit till mannens minne skulle ha ökat markant under de minutrar det tog att göra detta inlägg, men för att jag googlat detta, och surdegen skall nog klara sig en vecka utan mat...