fredag, februari 04, 2011

Dåolian kaar

Jag har en gammal portfölj...


>njiiiiks<...tillbaka, från början! Den är inte alls gammal, jag gjorde bara fotot att se gammalt ut!

Min man är inte heller gammal, men nog så dåoli! Och det har han varit sedan han var ung. Mannen är "från stan" och pratar standarsvenska, inte dialekt. Efter att i, ungdomsåren, ha extraknäckt hos sin kompis´pappa, som hade gårdsbruk och svinfarm, och varje dag fått utlåtandet att han var dåoli oavsett hur hårt han jobbade, fick han till slut klargjort för sig att dåoli betyder duglig, inte dålig. Denna fallgrop föll jag också i, för i trakten i södra Finland varifrån jag kommer uttalas å- och o-ljuden också rundare och med flera vokaler. uttalas suo och så är det "shåou ti ha kåou" (jobb med att ha ko).

Vad kom jag fram till? Jo, att jag har en duglig gubbe, som gör en massa fint åt mig. Portföljen har han specialinrett för mina pärlor, smyckesdelar och egna verktyg. Jag är så glad.








"Ordning och reda, pengar på freda!"

Det är ju idag! Ha en mysig fredag :-)

2 kommentarer:

  1. han är en pärla, kära syster!!
    kram och trevlig trevlig!
    susanne

    SvaraRadera
  2. Kul med dialekt och språkets olika betydelse (en favorit är Fredrik Lindström och hans funderingar.

    Och vilken man och portfölj du har! Som en riktig skattkista. Man blir sugen att plocka, kolla och dra i alla lådor bara man ser det.

    SvaraRadera

Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)