Mitt svar var skämtsamt; "Och det berättar du nu, efter 15 år?"
Men kugghjulen satte sig i rörelse. Kanske hon undermedvetet tror att vi inte har grepp om att de skall frigöra sig, eftersom frigörelsen inte är agressiv? Hemma hos oss skämtar vi ofta om saker som frigörelse, tonårstid och de regler vi inte behövt sätta upp. För några kvällar sedan, när yngsta dottern kröp upp i min famn för att titta på TV med mig, och var precis lika gullig och kramgo som när hon var liten, frågade jag (skämtsamt) av henne;
"Inser du inte att du är i puberteten och borde smälla i dörrarna och skrika åt mig vilken kärring jag är och att jag inte förstår någonting, och här ligger du bara och är rar?"
Vi skrattade båda. "Jag kan nog göra det, om jag måste", varnade hon.
Alltid emellanåt har jag grubblat på tjejernas oförmåga eller ovillighet att sätta sig upp mot oss och säga emot oss. Vi har ännu inte behövt sätta upp andra regler än att de skall hjälpa till hemma och tjejerna är tretton och femton.
Detta kan tas för skryt eller försköning av verkligheten, men sanningen är att jag ibland oroar mig. Jag vill ju att mina tjejer blir (är) starka och självständiga, men kan de bli det om de inte är vana att ta till strid och opponera sig?
Kommer de att ta tonårsrevolten vid trettio? Och när skall de då ha trettioårs-krisen?
Är det en egenhet föräldrar har? Man oroar sig lika mycket när man inte ser problem som när allt man ser är problem. Är det så simpelt som att eftersom alla barn är individer är deras frigörelse också individuell och att den finns där även om den inte syns eller hörs.
Är budskapet "jag håller på att bli min egen individ" där, även om tjejerna inte tar avstånd från oss?
Frigörelse är en förlust för föräldrar , även om den tidvis kan blandas med känslor av lättnad för att barnet håller på att bli vuxet. Mannen skämtar om det positiva i frigörelsen, han ser fram emot våra kommande resor på tu man hand...
Jag känner igen dessa tankar från när mina äldre systrars barn var i tonåren och jag saknade en synlig och bråkig frigörelse, trodde att det var ett måste (hade ju själv hållt på så som tonåring). Nu när jag själv har en 18-årig dotter och en snart 12-årig dotter, och de fortsätter att vara kramgoa och trivas i soffa hemma, samtidigt som jag ser att de är och blir starka trygga tjejer, så förstår jag att det är som du skriver på slutet - individuellt! Och sen VET jag att jag och min man har sååå mkt bättre kontakt med våra barn än vad mina föräldrar hade med mig. Det har nog också betydelse! Stor kram till dig! (tack för din kommentar hos mig) /Marie
SvaraRaderaTack snälla Marie, det var precis vad jag behövde höra! Och du har rätt, kontakten har betydelse.
SvaraRaderaStor kram till dig,
Ann-Mari
Tänk vilka kloka barn du har när de kan komma med visdomsord fast de bara är 15 år!
SvaraRaderaMåste säga att du ska vekligen vara glad för dina små rara "rosor" som bara vill sitta hemma i soffan för min lilla hon har revolt så det räcker för både henne o hennes äldre bröder...o det är inte kul!
Men han den där äldsta som bara satt i soffan, framför datorn el. vid gitarren han sa bara här i sep. att -"Nu flyttar jag!" o vi stod bara o gapade maken o jag för han är ju bara 21½! Men sagt o gjort han ville ha förändring så han la bud på en lgh i de nybyggda delarn av vår Sthlmsförort o fast det kostar en del (han är elektriker o har lyssnat på mamma att man kan spara en del av sin lön, o det hade han gjort!)
Så du kanske förstår varför jag inte har kunnat få iväg en bok till dig jag är fortfarande i chock över att min lilla äldsta son har flyttat o att min lilla dotter är ett flygande åskmoln som ibland förvandlas till en ros fast jag inte vet vad jag gör för skillnad, men tids nog kommer den, du får hålla utkik!
Hoppas jag inte blev för förvirrande i min text men du väckte så många tankar o kännslor med ditt inlägg, fast det är väl det som är meningen med bloggandet, man ska beröra!?
Kramis från en som har en mellanson också o han sitter oftast fast i sin gulliga flickvän så honom har maninte så mycket besvär av förutom när man ber om hushållshjälp..
<;D
PS;har du sett att jag har en tävling hos mig?!DS
tack Pockethexan, jag uppskattar din fina kommentar! Jag blev glad över att läsa den, för även om våra familjer är olika förnam jag att där finns samma sort värme och jag insåg att jag inte skall grubbla så mycket (och läsa så många psyklogiska texter :-) heller), utan jobba utifrån det vi har!
SvaraRaderaOch det är ingen brådska med pocketen - jag har något att se fram emot :-D
varm kram till dig!