
Det finns en styrka i att visa sin svaghet. Man säger att det du ger ut, får du tillbaka. Är du vänlig och omtänksam reflekteras detta i den andra personen och du får omtänksamhet tillbaka. På samma sätt fungerar det med naturligtvis också med småaktighet och negativitet.
Det fungerar ofta helt omvänt när du är sårbar dock. Visar du din svaghet, eller din oro är det styrka du får tillbaka.
Det som är förunderligt är att det kan vara en person du knappt känner som förmår dig att vända sårbarheten till något du kan bearbeta. Får dig att ta lite avstånd, och se problemen från en annan vinkel. Det kan vara just det man behöver. När man själv försöker bearbeta något blir man ofta fast i sina tankegångar och det blir som en (ond) cirkel.
Egentligen borde det fungera så också när man träffar någon. Man borde vara precis den man är och inte försöka forma sig att passa in i någon annans bild. För då ser ju den andra bara en återspegling av sig själv och tycker om det. Även om den bara är ytterst lite narcissistisk lagd...
Världen är en spegel; som du visar dig i den, så återspeglar den din bild.
Vad fint du skriver, aldrig fel med vardagsvisdom!
SvaraRaderaKramis o trevlig helg!
<;D
Tack :-)
SvaraRaderaTrevlig helg till dig med!