En tonårs-tjej kan vara så bräcklig, men på samma gång så seg och stark. Jag tror att det svåraste med att vara tonårs-förälder är att man plötsligt inte vet när man gör rätt. Att man fattar rätt beslut. Beslut kan vara ödesdigra, men det får man kanske veta först senare.
Man utvecklar ett sjätte sinne för dolda budskap, men kan ändå tolka fel. Speciellt om man har döttrar som är konflikt-skygga och som "inte vill vara till besvär". Försöker milt förklara att om man inte tar sin plats när och där man bör göra det, kan det vara dubbelt så krångligt att försöka göra det senare. Samtidigt inser man att man inte kan förvänta sig långsikts planering av en ungdom. De lever som de bör; i nuet.
Jag är så tacksam för den djupa syster relationen mellan mina tjejer. Av den ena systern kan man få pusselbiten som fattas när man försöker tolka den andra systern...
Ungdomens allomfattande osäkerhet och tvivel är grunden till allt gott.
Aksel Sandemose
Jag bävar inför den tiden,tvillingtjejer...hojhoj... Men jag ser vad min mor gjorde,och hoppas jag har styrkan att göra desamma,låta barnet välja själv,göra misstag (som nästan kostat mig livet),men jag visste alltid vem jag skulle söka när jag behövde hjälp,för min Mor,stoppade aldrig,bad och bönade,men hon släppte mig,jagade inte,för hon visste nog någonstans inom mig,att de vart hem till henne jag alltid skulle återvända.
SvaraRaderaDin mamma är en mycket klok kvinna, det har jag märkt förut :-). Och du har helt rätt i det att man måste släppa taget - det viktiga är dock att de vet att man alltid finns där för dem! Tack för din kommentar, vännen!
SvaraRadera