one is roots - the other is wings
Min äldsta dotter fyllde femton. Nu kör hon med scooter och jag går med hjärtat i halsgropen. Det är väl bara att vänja sig...
Vilken balansgång det är att visa att man har förtroende, men ändå kunna förmedla vikten med försiktighet. Att kunna varna utan att skrämma. Att släppa taget men ändå vara tillgänglig...


Dotterns vackra blombukett av moster med familj
Andas! Och kom ihåg...allt löser sig. Förstår din oro dock...men precis som du skriver,du är helt på rätt väg!
SvaraRaderaKram och tack för dina tankar hos mig.
Maila gärna mig om du vill spinna vidare tankar
c.aureum@gmail.com
Tack för en välskriven och intressant blogg!
SvaraRaderaTack Tvillingmamma för gott råd och uppmuntran :-)
SvaraRaderaTack Ulla-Maj! Vad det värmer att få höra sådant! Trevlig vår/sommar :-)