Varför skulle all vår heta längtan,
bindas i det frusna bitterbleka?
(Karin Boye)
När man bor såhär långt norrut och det fortfarande är frost på nätterna och snö på bakgården, är det ibland svårt att tro på våren. Först känns allt så härligt, det kommer frö- och plantkataloger på posten, man läser sydsvenska bloggar där allt spirar och grönskar, garden- och trädgårdstidningarna är fulla med inspirerande bilder och reportage och man gör upp stora planer och är ivrig.
Sedan är det så segt; risken för nattfrost är ständig och på dagarna blåser det iskalla vindar. De växter jag frösått borde få komma ut i växthuset snart, men växthuset är ännu förvaring för skidor, grillar och scootrar!
Det är bäst att fortsätta läsa bloggar och låta sig inspireras, och inte titta ut förrän det börjar grönska...
gammal bild, från första sommaren med växthuset
Tack snälla för alla fina ord om min blogg, det värmer!! :) Jag kan bara säga detsamma om din! Och vilket härligt namn: Trappsittarfolk!
SvaraRaderaKarin Boyes dikt är så vacker..
Ja nattfrosten först, och sedan järnnätterna då man trott att det var lugnt... men sen(!), sen är det sommar på riktigt! ;)
Hoppas du haft en skön helg!
Sanna