När vi fick vackre Saimon för 2 år sedan var vår hund Danja skendräktig. Det räckte inte länge innan hon adopterade Saimon och började ge honom di. När Saimon växte upp och insåg vilket förnämligt exemplar av den stoltaste av djurarterna han var, tror jag att han skämdes lite över att ha haft en så nära relation med en "lågt understående varelse", som varken har kontroll på sina rörelser eller ljud, och dessutom öppet dyrkar oss tvåbenta!
"Har hon ingen stolthet?" Trots detta: alltid nu och då när han går förbi henne, buffar han till henne med nosen. En liten ömhetsgest som verkar uttrycka; "jag tycker om dig ännu" (eller är det kankske "jag har överseende med dig").
Nu är Danja skendräktig igen. Igår kväll fick hon utlopp för sina starka moderskänslor när hon länge fick tvätta Saimon. Öronen var mest smutsiga, tyckte hon tydligen...
"Ok, nu tror jag det räcker"
Ååå så charmerande gulligt och se hur hon pysslar om sin lilla "valp".
SvaraRaderaOch medalj till Saimon som så vänligt och överseendefinner sig i det... :-)