En diktad dans

"Bokstäverna får sitt sanna behag inte när de skrivs i brådska och med olust, inte heller när de kommer till blott genom flit och möda utan först då de skapas i kärlek och glädje." Giambattista Bodoni

Min 14-åriga dotter skriver med påtaglig inlevelse och fantasi. Hon sätter inte bara ihop ord till meningar, utan orden har en puls och menigarna en rytm. I hennes noveller finns rispappersskör bräcklighet och ungdomens styrka.

Men hon säger ingenting. Hon ser bekymrad ut. Ögonbrynen dras ihop. Hon ser på trädgården. Sedan pekar hon på den.
"Gå och dansa, min son, dansa och ge mig ord"
Jag går lydigt ut på gården igen och dansar. Jag dansar som hon lärt mig. Så som jag inte får dansa för far.
Jag hör min mor sjunga dikterna.
"Vacker min son är
Dansa som fjärilarna
Med mig i vinden"

Ur novellen En diktad dans