Äldsta dottern ville igår att vi skulle ha en hemmakväll och titta på videon från när de var små. Mannen var och simmade, men lyckligtvis räckte yngsta dotterns tekniska kunnande till, och vi fick riggat upp den gamla videokameran till TV:n. Vi såg filmer från 1997 och 1998. Jag har inte själv sett dessa filmer sedan de filmades, och vi skrattade så att tårarna rann och magmusklerna krampade. Tala om skratt-terapi!
Nu har vi bara ca 40 kasetter kvar att plöja igenom :-)...
Vi förde aldrig över vad vi filmat utan köpte alltid bara nya kasetter till kameran. Väntar ännu på det där vinterveckoslutet när man inte har något annat att göra än att redigera gamla videofilmer. Och lägga on fotografier i album...
Barndomen är en lycklig tid - i efterhand
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)