Jag försöker, men varierande framgång, vänja mig av från behovet att alltid använda all tid till att göra något. Ser jag på TV skall jag helst ha ett berg av byke att vika, på kafferasterna kan jag sticka, medan jag pratar i telefon kan jag städa undan grejer - ja, ni vet.
Eftersom jag själv nu är fokuserad på multitaskingen/ duktighetssyndromet blir jag avsevärt mycket mera uppretad av Bafucins reklam än Kappahls 50 shades underklädesreklam som fått så mycket kritik över att vara sexistisk. Kvinnan, som sjunger om Bacufin, spelar inte bara på piano utan studsar även - av en anledning jag för mitt liv inte kan förstå - oavbrutet en fotboll på huvudet! Jag kan försvara min egen multitasking, där jag nyttjar "dödtid" till att vara "duktig", men damen här har nog ett hysteriskt behov av att vara aktiv. Eftersom hon tagit Bafucin kan man dessutom anta att hon är sjuk. "Multitasking deluxe kombinerat med Stålkvinnan som trotsar flunsan".
Och varför? Dumt nog finns det en massa människor kvinnor som inte vilar när de är sjuka. Jag hör dit. Mina sjukdagar på 10 år kan räknas på ena handens fingrar.
Reklam som får kvinnor att framstå som lyckliga när de lyckats få en gräsfläck från barnets byxor, smetat så mycket täckande kräm i ansiktet att de "ser yngre ut" eller studsar en fotboll på huvudet får mig att vilja blunda.
På en croquilektion skulle vi rita an modellen utan att titta på det vi ritade. Blicken skulle vara fokuserad på modellen och hjärnan skulle arbeta.
När man inte ser klart, blir det lätt en snedvriden bild.
Japp, nog känns det där med multitasking igen, alltid! Puh, säger jag....
SvaraRaderaI år har livet testat mig lite extra med, om inte helt allvarliga sjukdomar, så sjukdomar i alla fall och jag har fått lov att lära mig tålamod, att inte hålla många bollar i luften samtidigt, att bara sitta ner och glo.
Annars är jag precis så där jag också. Ska ha någonting i händerna för att få någonting gjort...duktigsyndromet?
Eller få undansyndromet? Nu har jag till och med lärt mig att läsa ett kapitel skönlitterär läsning varje kväll innan John Blund rycker undan fötterna på mig.
Kvinnan med Bafucin!, haha...jag har också undrat
Ta det lugnt, stressa lagom och livet rullar på fastän högarna växer runtomkring en. Mitt i allt så får man ett il och så försvinner de på ett kick. Fast då undrar man förstås varför man inte har gjort det förut;)
Varm kram
Karin
Jag har suttit i veckan och gjort upp en "Att göra"-lista på jobbet, för att slippa hålla alla saker i huvudet och göra lite här och där. Intressant att det finns forskning om att det påverkar minnet, en bra anledning att försöka sluta med det... Och det där med att jobba fast en är sjuk... Efter min sjukskrivning för stress så har jag många fler sjukdagar varje år. För nu tar jag alvedon och stannar hemma när jag har feber, förr tog jag alvedon och gick och jobbade...
SvaraRaderaOgillar oxå den dör überpeppiga Bafucinreklamen. Och lite extra för att den där jäkla fotbollen är ditlagd efteråt, så det är inte ens hon som studsar den, hon sitter bara och rör sitt huvud fånigt... Är det sån man blir av den medicinen så avstår jag nog...
Bild och text -mitt i prick!!!
SvaraRaderaÖnskar dig en trevlig 1a advent med lagom mycket "duktighet"
Oj, vad jag håller med!
SvaraRaderaDen reklamen har jag inte sett. Vad vill de säga - att de numera även har amfetamin i Bafucin? Låter helt nipprigt.
SvaraRaderaKloka ord - vi behöver öva på att bara vara. Bara vara.