Jag ville läsa Sandmannen av Kepler, men fick inte tag på den. I biblioteket hade de den som ljudbok och även om min senaste (och första) erfarenhet av ljudböcker inte var så lyckad, beslöt jag att pröva igen. I den första ljudboken jag prövade att lyssna på störde uppläsarens andning och lätta smackande mig så att jag måste ge upp.
Sandmannen, uppläst av Jonas Malmsjö var en positiv upplevelse.
Jag slukar böcker och läser också väldigt fort. Som ni förstår skummar jag då också och ibland hoppar jag över "onödiga fältbeskrivningar". Det är mycket mera komplicerat att "skumma" med en ljudbok, så jag lyssnade på varenda ord. Och när jag vande mig vid det, var det enbart givande. Jag var tvungen att låta boken berättas just så som författaren (författarna) hade skrivit den, utan att skynda för att få svaren eller upplösningen jag väntade på.
Det var en upplevelse att höra meningar om hur tunga snöflingor dansar i gatlyktornas sken och hur kölden kändes mot huden och verkligen låta orden forma en känsla så påtaglig att jag måste vrida upp värmen i bilen.
Nu har jag lyssnat ut Hypnotisören uppläst av Peter Andersson och även den lämnade kvar en positiv känsla. Jag vet att jag är sen med att läsa pseudonymen Keplers böcker, men jag reagerar ofta så om böcker som får mycket uppmärksamhet av "massorna". Jag läste "Fifty Shades" först i somras, och då bara efter att en manlig holländsk affärsbekant sa att jag inte kan uttala mig om den (som tantsnusk) om jag inte läst den. Det hade han ju rätt i. Nu har jag läst hela trilogin och kan uttala mig om den. Tantsnusk och upprepningar.
Hypnotisören var ibland så spännande att jag blev sittande i bilen några minuter efter att jag kört in på gården hemma.
Problemet med ljudböcker är att jag inte kör så mycket (jag lyssnar enbart i bilen). Det tar mig en kvart att komma till arbetet. Det tar alltså ganska länge för mig att få en bok uppläst. Som tur är fungerar min hjärna så att jag kan läsa andra böcker på samma gång.
Fifty shades of Grey - kommer aldrig att läsa den! Satt på flyget en gång med en kollega som läste den och fick kolla lite i den. Stavfel och syftningsfel bara i den korta text jag läste, jag skulle aldrig ta mig igenom den utan att explodera av ilska... Och ljudböcker funkar inte för mig. Jag är visuell men nästan inte alls auditiv. Jag kommer ihåg och förstår det jag ser men det jag hör fastnar inte alls. Så efter första kapitlet har jag redan glömt bort alla som dyker upp där, det blir en massa hoppande tillbaka i ljudboken och ett evigt letande för att hitta vem personen är...
SvaraRaderaJag är lite som Freja här ovanför, förutom att jag inte kikat i någon av de där högpopulära böckerna. Däremot låter jag mig irriteras till max av sådana fel (plus upprepningar) som lär florera i böckerna, så jag är och kommer att förbli en av de få som missar den "läsupplevelsen".
SvaraRaderaNär jag bodde söder om stan och jobbade norr om, lyssnade jag mycket på böcker i bilen. Och precis som du, lärde jag mig efter ett tag vilka uppläsare jag inte klarade av. Munljud kan vara rätt jobbiga.
SvaraRaderaEn dag pratade jag med en granne om ditt och datt. Efter en stund kom den försynta frågan varför jag satt så länge i carporten på kvällarna.
Jag har svårt att sluta mitt i ett kapitel...