Jag hade ett litet projekt och släpade ut en del av möblerna för att slipa upp dem och lacka eller måla om dem. Grannarna avskydde säkert mig den dagen för jag slipade och förde oljud flera timmar i sträck en solig söndag...
En av möblerna var en träbyrå, som i något skede skulle platsa in i yngsta dotterns sovrum och därför blev målad svart. Nu har hon en stor bokhylla (svart den med) och har inte längre rum för byrån. Jag beslöt att jag ville ha den på verandan för förvaring av servetter, ljus och annat vi ofta använder när vi äter "ute". Verandan går i amerikafärger, men Alexandra och jag ville att byrån skulle sticka ut lite...passa in, men ändå vara udda, så vi köpte en turkosaktig färg. Vi målade slarvigt och sedan slipade jag bort färg på kanterna så att den ursprungliga svarta färgen stack fram. Tänkte köpa porslinsknoppar, men beslöt att snåla och bara måla original träknopparna i svart.
Tillsammans med mattan jag virkade av restbitar av gamla herrskjortor och ett lakan ser det alldeles lagom personligt och särpräglat ut för att passa i min smak.
En av mina bästa vänner, min före detta arbetskamrat, som sa upp sig för att arbetsmiljön var ohållbar, har fått ett nytt jobb. Jag är glad ända in i hjärtat för hans skull och inser igen sanningen i mitt citat. Min vän sa upp sig, utan att ha ett nytt jobb, blev hemma och skötte deras yngsta son i två år och sökte sedan och fick ett nära på drömjobb. Man måste våga...
Imorgon är det midsommarafton. Från att ha varit en tyst liten familj med mamma, pappa och tonårsdotter har vi blivit till en livfull familj med fyra ungdomar. Alexandras pojkvän hälsar på hos oss största delen av sommaren och Rebeckas kompis har bott hos oss i en vecka. Mannen och jag somnar till ljudet av tjejernas fnitter och en ung mans dova skratt. Det är hur mysigt som helst. Även om vi båda jobbar ännu känns det verkligen som sommar!
Tack för era fina ord om mina trevande försök till att vara konstnärlig! Önskar er alla en fin midsommar!
kram, Ann-Mari
Så läckert det blev! Jag hade tänkt vara fixare i helgen, ensam hemma, ingen annan att ta hänsyn till. Så blir jag förkyld, pissigt! Hoppas det går över tills i morgon!
SvaraRaderaVad fint det blev med byrån. Den passar verkligen in där, ungefär som att den alltid varit där :)
SvaraRaderaJag sneglade också på teckningarna i ett tidigare inlägg. Verkligen fina :) Önskar jag hade tiden och orken att hålla på med sånt, för vad jag minns så är det väldigt rogivande... Men för tillfället går kreativiteten åt till annat :) Ha det gott!
Så härligt det låter med ungdomarnas ljud i huset! Det är väl ändå det allra bästa.
SvaraRaderaOch du fortsätter att kreera, det blev ju hur fint som helst, och det där med personligt är det finaste av allt! Man känner liksom när det känns bra för en själv och då är det rätt!
Din arbetskamrat, det var en solskenshistoria, man måste våga, fast väldigt många vågar nog inte, men det var bra gjort! Och det slutade bara, så långt.
Agneta kram