"Vit väst bärs med damer närvarande (=fest)"

Rubriken är från en en vett & etikett sida på nätet. Jag tyckte om parentesen - när damer är närvarande är det fest!

I fredags klädde vi upp oss till tänder och tår och gick på fest. Vi kände oss verkligt fina, sådär som stjärnorna säkert känner sig när de går röda mattan till Oscarsutdelningen - som en XL version av Brangelina :-)

För mig som ofta stoppar ner plånboken och mobilen i en jackficka och rusar iväg kändes det absolut lyxigt att gå omkring i svepande långkjol (som man Askungelikt måste lyfta för att kunna gå i trappor) och med en liten aftonväska i silver i handen. Så liten att allt som rymdes i den var ett läppstift. Stort sett.

På söndagsmorgonen hämtade mannen  min frukost till sängen. Nej, vi festade inte från fredag kväll och genom hela lördagen, men på lördagen hände inte så mycket...vi hade mysdag. Vi var ut bara när vi for till gravgården för att tända ljus. Det gjorde vi när mörkret fallit och låg som en tjock varm filt över gravarna som låg bäddade i fladdrande ljussken, saknad och kärlek.

På söndagskvällen tappade mannen upp ett aromatiskt bad åt mig. Jag släntrade dit med vinet jag hade kvar efter älgsteksmiddagen han tillrett, tände ljus och la på Vaya Con Dios CD:n.

Man skulle kunna tro att vi firade något extra på söndagen, men det gjorde vi inte. Det var en helt vanlig söndag. Och mannen är på många sätt en helt vanlig man - men speciell på det sättet att han allt sedan han omslöt mig i sitt hjärta har fortsatt att göra små och stora saker av kärlek till mig.

Eller också kom han ihåg att det på fredagen var 20 år sedan han friade och vi förlovade oss. Det gjorde inte jag...