Om att ta "nya friska tag"...

Jag drog upp persiennen för att släppa in vårsolen. Persiennen fastnade i en lampa, som slogs omkull och i fallet drog med sig blommorna mannen fått av sin mor och en av mina favorit ljuslyktor. Jag hann rädda lampan och blommorna, men lyktan for i golvet och i tusen bitar. Antar att jag kände mig lite lättad...nu är olyckorna tre. Antar att jag kavlade upp ärmarna med den där käcka "nu tar vi nya tag"-känslan.

För att kunna skjuta upp ett stort inköp tills efter semestern, lånade vi en gammal tvättmaskin. Jag har min bykstuga i det som var pannrummet innan vi fick fjärrvärme. Det är inte en sådan där vacker hörna med vita korgar, gamla mjölk-kannor med rosor och spetsskynken som man ser in inredningstidningar. Det är kaos och samtidigt förvaring. På golvet under bänken hade jag rena mattor och mattor som skulle tvättas i sommar, påsar med kläder och skor som skulle föras till Röda korset, skidkängor och sommarskor. Eftersom jag inte tvättat på en vecka, hade jag högar av sorterat byke på golvet.

När jag gick för att tömma den lånade tvättmaskinen hade något gått fel. Rysligt fel. Det var översvämning på golvet. Det hade blivit stock i golvsilen och allt som var på golvet var genomblött. När jag såg arbetet jag hade framför mig och började gräva i det iskalla vattnet i golvsilen, brast det för mig och jag började storgråta. Gråta så där så att drama-drottningen inom en slår med händerna i golvet, vaggar av och an och upprepar Varför? Varför! Sedan sliter hon sig i håret och gör den där knytnäves gesten mot himlen. Naturligtvis är jag själv mera samlad än så, men känslan är densamma. Och fast jag tycker synd om mig och frågar Varför? Varför! kavlar jag upp ärmarna och tar itu med arbetet. Gråtande.

När jag fått avloppet fixat och en del av allt det dyblöta sorterat, gick jag in för att byta till torra kläder. Yngsta dottern hörde att jag grät och kom och hjälpte mig. När vi var klara, kände jag att jag måste andas - massor av luft!

Jag tog hunden och gick ut och gå. Nysnö på isig mark är inte den bästa kombinationen, när man vill gå snabbare än sina demoner. Blöt nysnö och långhårig hund är inte heller den bästa kombinationen. Stora snöbollar bildades på hennes tassar och vi fick ofta stanna för att försöka få bort dem. Efter en och en halv timme resignerade jag. Det gick mera energi åt att hålla oss upprätta än att rensa tankarna och andas.

Det är ett och ett halvt år sedan jag grät på det här sättet. Gråt skall vara förlösande. Jag minns att jag för länge sedan läst ett ordspråk som ungefär sa att mammor gråter på kvällarna för att ha klara ögon på morgnarna...man skall nog bara snyfta riktigt lite då. När man gråter såhär har man igenmurade, uppsvällda Shar-pei ögon på morgonen. Och så är man totalt utmattad.

Att gråta förbrukar energi...kanske det bränner fett också ;-)