Vissa dagar är man osynlig

Min bil är märklig. Ofta när jag kör upp från parkeringshuset från mitt gym, registrerar inte sensorerna min bil. Jag kör upp till de automatiska parkeringshus dörrarna, men ingenting händer. Då får jag backa ner igen och pröva på nytt. Detta är aningen genant om det kommer upp en annan bil bakom mig. Man får leka sydeuropé och med stora gester rycka på axlarna, föra ut med armarna och skaka på huvudet av misstro...hur kunde detta hända?

Undrar vad min bil är byggd av för material...

Nu har samma sak hänt mig själv ett par gånger med automatiska dörrar i varuhus. En gång blev jag faktiskt blivit nästan klämd innan dörrarna insåg att en kund faktiskt var på väg in. Med en lätt knuff i sidan på mig, öppnade de sig sedan och låtsades om ingenting.



Har jag blivit anti-materia?
Kände mig osynlig.
Att en sådan dag dessutom bli förbisedd på jobbet var allt som krävdes för att jag, väl hemkommen, kröp ner under täcket och samlade familjen runt mig för kramar. Min existens och betydelse behövde bekräftas :-)

Ibland kan man vara till stöd, men ibland är man den som behöver nära sig på andras styrka. Det är inte att visa svaghet - tvärtom!