Lucida drömmar

Människan kan inte upptäcka nya oceaner förrän hon har fått modet att förlora kusten ur sikte.

Det står inte skrivet i sten att jag skall arbeta med det jag gör.
Ändå har jag fixerats i tanken på att det är så. Det är som att roll man spelar, men inte i en film, utan i en tvålopera som visas dag efter dag.
När man tror att man inte har valmöjlighet har man tappat bort en del av sig själv.

När vi satt i frukostbordet på vårt Bed&Breakfast i Edinburgh och berömde hur fint allt var arrangerat, avslöjade mannen och jag för döttrarna att vår gemensamma dröm alltid har varit att ha ett sådant ställe. Döttrarna ställde sig frågande till varför det bara var en dröm och undrade vad vi hade gjort för att förverkliga den. Vårt försvar blev banalt. Vi tilläts inte använda familj och barnen som skäl.

"Hej, vi e me på allt! Det går att ordna! När ni e gamla skall ni inte sitta där och känna att ni inte levde ut era drömmar på grund av oss!"

Ingen kan väl veta i förhand vilka drömmar som bör levas ut? Beroende på hur man ser det är det är en risk eller en utmaning. Jag tror att jag blandar ihop alla råd jag fått i livet och nu annammar dem vid fel tillfälle. När jag hoppade Bungyhoppet fick jag rådet "Hoppa när du är redo". Det passade då - men om jag väntar tills jag känner mig helt redo att ändra på min arbetsvardag, kommer jag nog att ha gått i pension innan dess...

En del har tusen skäl till varför de inte kan göra vad de vill göra, när allt de behöver är ett enda skäl till varför de kan. Mary Frances Berry

Mitt grubblande för mig såväl djupt som högt...



Bilderna är från Julmat lammit (the Cruel Ponds) på Runebergsstigen i Saarijärvi, Finland.