Ursäkternas mästare

Fint väder kan göra mig till de dåliga ursäkternas mästare...

Jag kunde inte klippa och sy igår kväll.

Jag stötte på förhinder...

"In a cats eye, all things belong to cats"

"Who among us hasn't envied a cat's ability to ignore the cares of daily life and to relax completely?"

Karen Brademeyer

Terror i trädgården

Årets skatungar har levt rövare. Igår kväll märkte jag att deras intresse koncentrerade sig till stenen i min lilla rabatt, och undrade över detta. I morse såg jag skadegörelsen. De gula silkesblommorna jag limmat på fjärilsbaren var tydligen en estetisk tabbe enligt "stjouro"-ideal, för de hade slitit bort de flesta...

Nu har dock de blå-lila blommorna jag inte minns namnet på, slagit ut i rabatten, så kanske fjärilarna lockas av dem...

På bilder kan man ju alltid foto-shoppa fjärilar, men i verkligheten, och i avsaknad av gräsliga gula silkesblommor, måste naturen och doften av den söta brygden nu sköta marknadsföringen...

När jag trixade dit fjärilarna på bilden kom jag att tänka på en annan historia om min beryktade svärfar. Svärfar hade ett litet växthus. Precis som hans söner är, var svärfar en god konsument. Han skulle odla tomater och for till lantbruksaffären för att köpa tomatfrön. När expiditen frågade svärfar hur mycket han behövde, svarade svärfar:

"Nåå, jag tar ett kilo!"

Efter att ha fått klart för sig vad ett kilo tomatfrön skulle ha kostat, gick han med på en mindre mängd...mera lämplig för odling i ett litet växthus.

När tomaterna började växa, men ihärdigt stoltserade med sin gröna skrud, blev svärfar tydligen lite otålig. Helt sonika målade han då en tomat röd med nagellack; så att de andra hade en modell att ta efter.

Jag bör kanske också sätta ut konstgjorda fjärilar i rabatten...

Bakett Johanne...

...tog vardagen vid igen.

Vädret blev bättre än vi trodde
Maten blev, om möjligt, godare än vi tänkte

Fredagen och lördagen firade vi på olika platser, med olika vänner. Det som knöt samman helgen är Irish Coffee och regnbågar. Det finns ett sammanhang...

Irländskt kaffe är en perfekt drink, och den överraskade vårt värd-par oss med på fredagskvällen, just innan kvällskylan började smyga sig in på altanen.

(På Kreta fick vi smeknamnet "My Irish Coffe family" av en av servitriserna eftersom vi alltid bad henne om en Irish Coffee efter middagen)

På lördagen fick vi se en regnbåge födas, växa sig till en komplett båge och sedan föröka sig till en sekundär båge. Enligt irländsk folktro har Leprechaunerna, pysslingarna sin guldskatt gömd vid slutet av regnbågen.

Förutom det irländska inslaget bjöd helgen på ett härligt potpurri av gamla traditioner blandade med nya upplevelser. Vi åt, sjöng, skrattade, snapsade och lärde oss dansa salsa...åtminstone grundstegen!

Nu blir det att sällskapa med symaskinen igen...

"Fly-in" bar

Mannen uppfyllde en dröm i vintras och byggde sin egen bar. Nu står "pojkarna", som han kallar Whiskyflaskorna, uppradade som stolta skolbarn på avslutningen och det bärnstens-färgade innehållet glimmar i belysningen.

Min duktiga vän fotografen var med på invigningen av baren och tog några härliga bilder. För några veckor sedan var vi på besök till dem. Vi skulle på samma gång få chansen att inviga deras minibar. Vi blev lite förvånade när vi skulle gå ut i trädgården. På uteplatsen stod två fat med superlon-svampar på. "Välkomna till vår bar"

??

Det var en bar för fjärilar! Det lät spännande och jag tycker mycket om fjärilar, så jag ville också locka dem till min trädgård genom att erbjuda dem denna "all-inclusive" service.

Lagom till Midsommar öppnar jag min första fjärils-bar!

Det är rätt simpelt att vara bartender i en fjärils-bar. De skira bevingade verkar föredra öl och vin som börjat jäsa. Man kan göra en blandning med öl, farinsocker och lite jäst eller rödvin (inte nödvändigtvis Petrus-vinet om man råkar ha sådant, vin som oxiderat och börjat bli vinäger går ypperligt) , socker och lite jäst. Blandingen får stå och jäsa i rumstemperatur - om man klarar av stanken - i några dagar.

Fjärilar ser inte rött!

Eftersom jag inte ännu har blåa eller lila blommor i mitt lilla blomland, valde jag en blå kruka och gula blommor som lockbete till min bar. Enbart sötman i sockret och doften av jäsningen är lockande för fjärilar, men det skadar aldrig att förstärka attraktionerna. Enligt okontrollerade källor håller några droppar vinäger i blandningen oönskade gäster, såsom getingar, borta från utskänkningen.

Det hade gått fint att använda en glasburk med lock också. Då gör man ett litet håll i locket och drar ut en del av den vindränkta svampen ur hålet (bör vara spänt, så att inte vätskan rinner ut, bara fuktar svampen) och hänger burken upp och ner i ett träd. Man kan måla eller limma blommor på burken, så blir den fin! Jag är bara så duktig på att föra till återvinningscentralen, att vi inte hade någon burk hemma när ivern föll på...

På nätet finns det många varianter av både vad som serveras och hur det serveras. Det går tydligen också bra med rödvins vinäger eller frukter som börjat jäsa. Här har fjärilarna sagt sig föredra banan, melon och persika...

Kom fjärilar, kom!

Litteratur och fjärilar är de båda ljuvligaste lidelser människan känner

~Vladimir Nabokov~

The Butterfly counts not months but moments, and has time enough.

~Rabindrantath Tagore~

Att göra en höna av en fjäder...

...kostar enligt mina beräkningar 1260 euro.

Till Alexandras cosplay dräkt behöver vi ett par svarta vingar. Inte änglavingar, utan mera kråkvingeaktiga vingar - därför måste dottern göra dem själv. Till det behövs svarta fjädrar...rätt många sådana. Det finns svarta fjädrar till salu, men de billigaste är 1,80 euro för en påse med 10 små fjädrar. Det betyder att en fjäder kostar 0,18 cent. Jag antar att det är hönsfjädrar. Enligt trivial vetenskap har en höna ca 7000 fjädrar. Alltså kostar fjäderskruden på en höna 1260 euro. I relation till det är höns-filén rätt förmånlig, eller hur?


Av en slump hittade vi en märklig gardin i tygaffären igår. Det var en trådgardin med svarta fjädrar och pärlor. Om den sålts i Amerika skulle den nog ha haft varningstexten: "inte lämplig för familjer med småbarn eller katter". Dag-Otto såg i kors när han försökte besluta sig för vilken fjäder han skulle attackera...Nåväl, hemskheten kostade 20 euro och hade massvis med fjädrar.


Och så fick vi en hög svarta pärlor som bonus ;-)

Små och stora läckerheter

Denna sommar är limegrön. Mynthan växer i köksträdgården och limefrukterna vilar i en skål.
Önskar att sommarvärmen kommer tillbaka.
Önskar behovet att svalka mig...


... för jag har blivit en riktig hejare på att göra Mojitos.


I helgen åkte vi med motorpeede. På fredagen var vi till hamnen i Jakobstad för att få en glimt av den gigantiska Panamax Ketch segelbåten på Baltic Yachts varv. Yachten är 60 meter lång. Innan man ser den är svårt att föreställa sig hur mycket båt det egentligen är. Och hur liten en människa är ombord på den. Efter det körde vi till släktens sommarvilla för att bada bastu.

På lördagen körde vi till våra vänners sommarvilla i Evijärvi. I Evijärvi var det 6 grader mera sommar än hemma på gården där det blåste kallt, så vi njöt! Gott sällskap, god grillad sommarmat och ett gott Valpolicella -vin till...

Sedan bastubad och en simtur i sjön. Jag plaskade med yviga gester, för medan vi satt och njöt vid strandkanten såg vi många småfiskar hoppa över ytan jagade av gäddor. (Mannen drog upp en gädda som vägde 700 gram, och den var en av de mindre "jägarna"). Jag ville inte att en gädda som lurade i vassen skulle missta mig för ett byte...

På söndagen körde vi hem i lätt duggregn. Äldsta dottern hade påbörjat sitt sommarpussel med 6000 bitar, så vi tillbringade alla några timmar med att lägga bitar på plats.

Jag var så glad att jag grät...

...när jag kom ut från ortopeden i morse!

Jag har en likadan förändring på ryggraden som ishockespelare ofta har...

-men det är inte därför jag är glad

Förändringen är så gammal att det inte går att göra något åt den...

- men det är inte heller därför jag är glad

Jag är glad för att ortopeden/fysioterapeuten Kimmo sade att han ändå kan få min rygg i så pass bra skick att smärtan borde försvinna och jag kan fortsätta dansa, gå på gym, sitta och stiga upp ur sängen.

Jag är glad för att den delen av min rygg som är krånglig, har ett så vackert namn som sacrum (korsryggen). Jag bukar inte prata krämpor, men om min sacrum kunde jag nog hålla låda :-)

Jag är också glad för att det kändes helt bekvämt och tryggt att bli behandlad av Kimmo...trots att jag gjorde bort mig två gånger!

Eftersom förändringen på ryggen är gammal, har kroppen under åren kompenserat genom att dra ihop muskler, göra facettlås och benpålagringar på kotorna osv. Kimmo bände och drog i mina ben och bad mig sedan lägga mig på sidan på kanten av behandlingsbordet. Det fanns ingen risk för att jag skulle falla i golvet, för Kimmo höll mig i famnen (det också kändes helt naturligt). Mitt i pratet om sittande arbete och ergonomi, ställer han plötsligt frågan:

-Har du någonsin blivit manipulerad?

Detta är märkligt: ibland är jag en sådan Bimbo att det tar mig en evighet att förstå ett skämt. Och då behöver man ju bara ta till sig poängen i en mening! Hjärnan mal och tuggar på vad poängen är, men det kan vara sååå segt.

I detta ögonblick, en bråkdel av en sekund, när min hjärna bearbetade Kimmos fråga, rusade åtminstone 13 blixtsnabba tankar genom mitt huvud på samma gång. De flesta av dem sådana att jag inte kan återge dem :-). Har jag blivit manipulerad? Javisst! Till och med till sex. Jag brast ut i nervöst skratt.

-Vad menar du?

-Har någon gjort ryggmanipulation på dig?

Aah, vi pratade fortfarande om ryggen...nå, det är ju i och för sig rätt logiskt, det var ju det vår träff gick ut på! Ännu mera skratt.

Sedan höll han mig i sin famn på ett antal olika sätt, jag andades in och ut, och min rygg knakade och brakade, så att jag trodde att inget längre satt ihop. Så steg jag upp, och kände mig "fixad".

Kimmo sa att vi nog får ordning på ryggen, trots att förändringen har börjat för länge sedan. Igen detta tidsbegrepp! Jag frågade vad han menar när han säger "en lång tid".

-Tjaa, svårt att säga, men..hur gammal är du?

-45

Han hade sett min journal.

- Du är född -64, då kan du inte vara 45...??

- Oops! Jag e visst 46! (förläget skratt)

- Du är nog 47...

- ??...Nehe! För jag är född i december!

Vi skrattade åt det faktum att jag på arbetet bollar med summor med flera nollor än cirklarna i de Olympiska Ringarna, men inte kan räkna ut hur gammal jag är. Förtroendegivande!

Som ni märker har jag redan utnämnt Kimmo till dagens hjälte och det är bara lunch! Hans status uppgraderades till riddare vid nästa kommentar:

- Det är nog helt ok med 45, kunde vara mindre också, för förutom ryggen är du i jättebra skick och din kropp är yngre än 47!

Ja var så glad att jag grät.

Valda bitar

Jag beundrar när Freja visar sina fantastiska fantasispäckade barnrum. När mina tjejer var små tyckte jag att det var underbart att få tapetsera barnrummen med fina tapeter. Först var det härliga Beatrix Potter tapeter, sedan kvalitetstapeter från Borås med bland annat vackra lila blommor. Och, såvitt jag minns rätt, fick tjejerna vara med och bestämma färg och mönster...eller?

Fint med tapet, men lite opraktiskt - det sved till riktigt ordentligt i hjärtat, när man första gången efter tapetseringen, kom in i rummet och såg en plansch eller en teckning uppsatt med Sinitarra - jag kom just på att jag inte vet vad det heter på svenska...Blåmassa? Häftmassa?...den där fiffiga smeten, som lämnar fula fettfläckar efter sig.

Sedan blev jag klokare. Målade sonika över tapeterna och så har tjejerna fått göra vad de vill med sina rum. Jag kan bara inte fotografera där. Någon måste har brutit sig in och stulit tjejernas garderober och skåp, eftersom alla kläder, böcker och ritblock ligger runt om i rummen. Mestadels på golven...Och om någon har en illusion om att vi har fint och städat hela tiden, sprängs den illusionen i tusen bitar om jag visar verkligheten...

Äldsta dottern, som har ett brinnande intresse för asiatisk kultur, har haft ett lite Japan- inspirerat rum. Vi målade väggarna ljust beige och ramade sedan in med svarta ränder för att få väggarna att se ut som rispappersväggar. Under åren har Rebecka skrivit ner sina dikter och andra visdomsord på väggarna. Nu beslöt hon att måla över en dikt, och den här gången blev motivet faktiskt en alv...i mustiga färger dessutom...

Om det vore lika lätt att städa som det är att redigera foton! Man bara "klipper" ut de delar man vill ha, och så syns inte oredan ;-)

Varje kvinna blir lik sin mor...

sade Oscar Wilde, och det ligger nog en liten sanning i det.

(Sedan fortsatte han: "-det är henne tragedi. Ingen man blir lik sin mor - det är hans tragedi" Detta tar jag dock inte ställning till nu...)

Min mor brukade sitta uppe kvällarna, eller t.om bara kvällen innan en fest eller en semesterresa och sy klänningar eller semesterkläder. Jag tänkte skriva hade för vana att sitta uppe, men nu när jag själv är heltids-arbetare, mamma, hustru, trädgårdsmästare, djurskötare, älskarinna, städerska, bönpallsböna, bloggerska etc, inser jag att det nog inte var en vana hon hade, utan enda möjligheten.

För att inte i detta fall bli lik min mor, och inte behöva sitta uppe dygnet runt andra veckan i juli, innan tjejerna far till Åbo på Animecon/ Finncon, har jag redan gjort förberedande informationssökning för dräkterna jag skall sy. Och eftersom sommaren "tog slut" igår (jag saknar värmen!) och kvinna med gott samvete kunde sitta inne, började jag göra mönster.

Yngsta dotterns karaktär, Suigintou från mangan Rozen Maiden (det vet ni väl alla vem är, eller hur?), har härliga vita vintage underkläder och en dramatisk dräkt över.

Till mönstret kan jag använda omgjorda av ett Burdamönster för maskerad dräkter...
...och mönster från urgamla Burda-tidningar. Av någon anledning har jag sparat dessa, fast jag aldrig haft förhoppningar på att modet från 1993 skall komma tillbaka! I denna fanns ett bra bas-mönster som jag klippte ut...

Sedan var det bara att börja göra ändringar. När jag körde fast, tackade jag högre makter för att jag när jag i all hast flyttade tillbaka från USA och lämnade kvar största delen av mina ägodelar, ändå packade några av mina skolböcker i kappsäcken...
Även om dessa också är från -80 talet, är de fullt användbara. Teckningarna är lite ur tiden, men teorin för mönstertillverkning har inte ändrats...
Så var det bara att klippa isär mönsterdelar och lägga till här och där. Emellanåt teipa ihop och hojta på yngsta dottern för att prova, och sedan klippa och teipa lite till...

Runt mig bildas ett kreativt kaos. Jag vet att jag kunde placera en skräpkorg i närheten av bordet, men det skulle liksom ta udden av det kreativa flödet. Jag gillar att skrutta ihop bortklippt papper och bara slänga det på golvet. Kanske jag vill känna mig som en stor designer-diva som har assistenter som städar upp...
Min lärare i mönstertillverkning gjorde för övrigt också så när jag studerade. Vi gjorde det alla, men efter lektionen städade vi upp. Läraren blev galen på småpetighet. En gång röt hon åt min skolkompis "you cut like a prudish virgin", slet åt sig den stora pappersaxen och demonstrerade hur man skulle klippa. Saxens flata sida mot bordet och så långa behärskade men rappa sax-tag...klipp!...klipp!

Varför syr jag dessa, frågar ni kanske? Inte? Nå jag förklarar ändå: färdiga dräkter sydda i Asien kostar ca 150 euro, nu kommer jag undan med en tredjedel av det priset. Och så tycker jag egentligen om att göra detta, men det skall mina tjejer inte få veta...då förlorar jag ett viktigt martyr-vapen ifall de någon gång blir riktigt arga på mig..."och jag som gör så mycket för er"...

Solig tisdag!

Ann-Mari

Coola katter

Vi har två innekatter, som rör sig fritt i huset och på verandorna. Efter att ragdollen presterat ett antal mer eller mindre lyckade flyktförsök - och förtjänat ytterligare ett smeknamn, nämligen Houdini - har familjen blivit mycket noggrann med att stänga dörrar. Oron för att någon dörr blir öppen finns när vi grillar och när vi har gäster, och det är mycket spring ut och in. Jag har skyltar vid alla dörrar med uppmaningen att inte släppa ut katterna, men vem läser dem när du har ett fat med läckra marinerade biffar i ena handen och en kall öl i den andra...

Vi har planerat en kattgård. Men före det skall vi bygga ett däck utanför glasverandan, men eftersom det är tänkt att kattgården blir integrerad i däcket, kan vi inte bygga kattgården innan däcket är färdigplanerat. När vi bygger däcket vete katten...

På lördagen ordnade vi en liten grillfest för våra vänner och några av gästerna är allergiska mot katter. På fredagskvällen fick mannen och jag snilleblixten att göra om vår gazebo till en kattgård. Inte bara för gästernas skull, utan också för att katterna skulle ha en lite svalare plats att chilla på. Vi körde till Kodin Terra och köpte gnagar-nät och monterade det innanför myggnätet. Mannen gjorde snabbt en "provisorisk" dörr (som kommer att bli kvar i åtminstone i 10 år), och så bar vi ut en kattställningen, en av katt-toaletten och katterna...

De enda som använder gazebon är äldsta dottern och hennes vänner, så vi lämnade gungan kvar så att de kan fortsätta att mysa där om de vill.

Det som är lite opraktiskt är att vi måste bära katterna ut och in. Den planerade kattgården skulle ha direkt anknytning till huset, så att katterna kunde komma och gå som de vill.

Kanske bygger vi ett rör från huset till gazebon, som de kan krypa igenom...

Det sägs att uppsKATTning inte kan översKATTas, men nog var Maine Coonen lite ynklig när vi lämnade honom där ute. Men han vänjer sig nog...

Ann-Mari

Lock of love

Mitt bidrag till Ordlös Onsdag denna vecka var en detalj ur denna staty, som jag tror heter Lock of Love , som finns i Erzsébet square i Budapest. Förälskade par låser fast ett lås med sina namn eller initialer och datumet (antagligen förlovning eller bröllop) och slänger sedan nyckeln. Detta för att manifestera sin eviga kärlek. Jag har sett liknande på en bro i Tammerfors i Finland, men såvitt jag vet är denna staty gjord för detta ändamål. Det är ju bara så romantiskt!

Kärleken är inte alltid evig

Men människans vilja att den skall vara evig är det

Glad fredag och fredagsmys!

Ann-Mari

Ingen trist turist

Jag har aldrig träffat min svärfar, för han dog innan mannen och jag träffades. Jag har hört mycket om honom dock, han var visst en färgstark person.

Vi pratade om resor med min svärmor en gång, och egentligen om att resa med Roland, mannen min. Tjejerna sade att när man reser med pappa kan man vänta sig vad som helst, han behöver bara stiga ur bilen för att tanka, så har han en "ny bästa vän". Svärmor sa att svärfar var likadan, och att det var roligt att resa med honom för att han var så impulsiv och social.

I mannens kölvatten har jag också lärt mig att man inte alltid behöver avvakta och lära känna folk, utan när det gäller "semesterförälskelser" är det bara att köra på! Med förälskelser menar jag då folk man lär känna ytligt under en vistelse, men som man sedan bara tar avsked av och som blir en del av semesterminnet - inte direkta romanser...

Jag har också lärt mig att bjuda på mig själv lite grann. Att det är ok att kulisserna rämnar och man är bara just det "pöllhövå" (som de säger här i Österbotten), som man är.

En dag när vistelsen i den stekheta solen vid poolen i Agia Marina blev outhärdlig, traskade mannen och jag ner till byn och hyrde den mest sorgsna ursäkten för en scooter till ett par timmar. Med världens löjligaste hjälmar på huvudet och minimala hästkrafter under oss körde vi runt bara på måfå och såg mycket av det som finns bakom turiststråken.
Agia Marina på Kreta är kuperat. Väldigt kuperat! Mannen svängde in på gator och gränder och en gränd var en enorm uppförsbacke. "Det här går aldrig" hojtade jag, men mannen hade tillförsikt. Efter ett par meter började farten avta så jag hoppade av. Efter ytterligare ett par meter började motorn yla och farten avtog ännu mera - då hoppade även mannen av. Det slutade med att vi fick skuffa upp scootern för backen, vilket barnen i gränden fann ytterst roande.

Det var mödan värt dock. När vi fortsatte längs gatan, som blev till en stig kantad med banan- och bambuodlingar, körde vi förbi de mest fantastiska tillbommade lyxvillor. Kort därefter tog vägen slut på en soptipp.

Senare svängde vi in på en annan pittoresk gränd. Det visade sig vara en återvändsgränd med minimalt utrymme att svänga på. Det värsta var att vi med vår högljudda moppe måste svänga rakt utanför ett hus, där hela trappan och uppfarten var full av svartklädda allvarliga män, vars kroppsspråk yttryckte bisterhet. Det såg ut som värsta grekmaffian, hann vi tänka tills vi sekunden därefter såg kistlocket som var lutat mot väggen, och insåg att det var en likvaka. Den här gången var t.o.m min slagfärdige man ordlös. Vi försökte så tyst och snabbt som möjligt svänga vårt vrålåk och trots de löjliga hjälmarna som skrek turist, nicka värdigt och köra iväg.

ord från hjärtat

Trots att livet och vardagen är fylld av nya projekt, nya händelserika dagar, nya vänner och nya lärdomar finns det saker som står oförändrade. Jag fick en insikt om detta häromdagen, när jag insåg att det jag skrivit för 10 år sedan är precis samma sak som jag pratade med mannen om helt nyligen. Trots det finns det en märkbar skillnad: det stjäl inte längre så mycket av min energi. Jag har kommit en bit på vägen...

En annan sak jag gjorde för tio år sedan och nu gjorde på nytt är målade änglar. Efter att näst intill ha serietillverkat skyddsänglar, var jag i många år trött på änglar. Förutom vid jultid - då fick de fylla mitt hem och mitt hjärta.

Bland citaten min dotter sökt upp åt mig fanns några om änglar. Jag läste dem flera gånger och det var som om de fick liv. De sökte sig omkring i mina rum och letade efter platser att slå sig till ro...

"Leave room in your garden for angels to dance"

"Damtussarna är änglarnas morgontofflor"

"The reason why angels can fly is because the take themselves lightly"

"Thorns and stings and those such things, just make stronger our angel wings"

...kom änglar, kom älvor...

(fast kallt börjar det verkligen inte bli ännu...huhu, vilken värmebölja!)

kramar, Ann-Mari

Ordlös onsdag: Rock, ROST och petrolium

Kanske ingen dans på rosor...

...men helt klart en dans bland stjärnorna!

Min äldsta dotter har gått ut grundskolan. Pga mobbning har skoltiden varit allt annat än en dans på rosor för henne. Nu när hon lämnar den fasen av sitt liv bakom sig, är jag glad över många saker, men...

...det jag på dimmissionen gladdes över var, att stoltheten jag kände över henne, totalt överskuggade alla aviga känslor jag har haft mot skolan och mobbarna. Det kändes skönt. Jag lämnar också en fas bakom mig.

Som enda avgångselev fick hon två stipendium; ett kulturstipendium och ett konststipendium. Hon fick även diplom för väl utfört arbete med sitt specialprojekt. Hon hade valt att göra en musikvideo (remix). Äldsta dotterns konstlärare hade dessutom valt ut en målning hon gjort, som en av de fem som ramades in detta år, och får hänga på skolans väggar. I publiken satt åtminstone en stolt mamma och en stolt pappa i lördags :)

Motivet är inte det vackraste, men det är en "suverän surrealistisk tolkning av ämnet de gavs" - lärarens ord. Eleverna skulle måla/ tolka hur rökning och alkohol skadar ett foster. Hörde en konstnär som betraktade tavlan säga att färgerna och tekniken är ovanligt professionella för skaparens ålder...

Du är begåvad, mija min! Låt ingen övertyga dig om annat...

"Spring aldrig snabbare än din häst"

Tjejerna ville förtjäna egna pengar till sina små äventyr i sommar. Enbart äldsta dottern har åldern inne för att sommarjobba, men hon fick inget sommarjobb i år, så hon var lite besviken. Jag beslöt då att vi kan knåpa ihop lite hantverk som tjejerna kan sälja på kvällstorget. Jag hade en hel del hjärtan färdigt utsågade, så vi målade dem och textade tänkvärda ord. Äldsta dottern hämtade några av sina favoritcitat till mig och jag beslöt att texta några av dem.

När jag hade kommit så långt som till "Never run faster than your..." dök yngsta dottern upp.

-Vad skriver du? Vad skall det bli? Never run faster than your...horse?

Vi brast alla ut i skratt. Vilken käck aforism! Spring inte snabbare än din häst!

Det måste helt enkelt bli en visdom-skylt av det. Yngsta dottern, som är väldigt flink och inte grubblar länge på design - allt bara kommer - gjorde den. Det blir garanterat ett nytt "inside-skämt" för Rolands Happy family...

PS. Jag placerar inte katten i närheten av det jag skall fota. Det finns ett ordspråk om katter som låter:

Katter kan med matematisk exakthet beräkna precis var de ska sitta för att vara mest i vägen

...och det har mina katter läst!

Så jag låter dem hållas och utnämner dem till kvalitetskontrollanter...