Låter lite poetiskt och bohemiskt, men det finns något värt att fundera över här. Efter de fina kommentarerna på mitt inlägg om konsten att slappa, grubblade jag vidare på denhär tråden. Ibland får man leta aktivt efter svar, ibland kommer insikten bara över en av en slump.
-Är det för övrigt en slump? (En tanke som får en att säga: "Hmm?", men det är en helt annan historia)
Jag såg filmen Eat Pray Love (med Julia Roberts - som jag tycker gör en stark tolkning i filmen). Några bitar föll på plats. Jag har boken. Jag läste den för något år sedan eftersom min mentor Oprah rekommenderade den. Jag gjorde anteckningar om några saker som kändes viktiga. Små "aha!" upplevelser.
När jag nu såg filmen kom jag ihåg dessa insikter och en av dem var faktiskt "the sweetness of doing nothing". Jag hade glömt att jag redan ifjol hade föresatt för mig att lära mig göra ingenting, och framför allt; att göra ingenting bra! Att göra det till något jag medvetet gör. Alltså inte ens tillåter mig själv att kalla det "döda tid", vilket genast skulle ge det en innebörd av slöseri med tid.
Hur gör man igenting så att det är en konstform? Det är säkert individuellt. Kanske genom att dricka ett glas vin, medan man sakta gungar i "amirika-gungan" och lyssnar på tystnaden. Eller stirrar på elden (om man har förmånen att ha en öppen spis) eller betraktar sina sovande katter...eller småbarn. Att titta på folk medan man dricker en kopp gott kaffe på ett cafe´. Ingenting revolutionerande, men ändå med det där viktiga inslaget av njutning. Att göra ingenting enbart för nöjet av att göra det...Italienarna lär kunna detta, för de har myntat uttrycket "il bel far niente" - skönheten i att göra ingenting.
När jag läste boken fick jag en längtan efter en djupare mening med livet. En tillfredställesle på ett helt annat plan än det materiella.
När jag såg filmen fick jag resfeber. Jag vill också bo i ett romantsikt "tält-hus" på Bali och sitta med kors-slagna ben och prata med en ålderslös guru.
Många kvinnor kände igen sig själva i boken. Det gjorde inte jag. Jag läste den som en annan kvinnas äventyr, med många budskap jag kunde ta till mig. Fast jag kände mig uppmanad att göra min egen års-långa resa för att meditera och äta, vet jag att det inte är praktiskt möjligt för mig att bara packa en army-väska och en svensk-italiensk ordbok och sticka. Jag har min egen resa, mitt eget äventyr - mitt liv och min kära lilla familj.
Och jag har just gjort ingenting annat än njutit av ditt inlägg. Det är också mindfulness när det är som bäst, du skriver mycket bra!!
SvaraRaderaBerikad trippar jag vidare i min vardag.
Jag tycker helt ärligt att du och jag ska göra en eat-pray-love-resa! Rätt och slätt,mötas i Italien och bara göra de! Jag började försöka mig på italienska efter jag såg filmen. Ciao! ;)
SvaraRaderaVackra ord och underbara funderingar!
SvaraRaderaHa det bra!
Javisst, är det en konst att kunna ta det lugnt! Oftast ses det ju med blida ögon från annat håll. Men tänk hur dagens samhälle skulle må mycket bättre om vi kunde slappa och lugna ned tempot i vardagen! Verkar vara en intressant film!
SvaraRaderaKram Gugi
Karin - tack <3
SvaraRaderaC - det låter ju som en härlig plan!! Jag förstår detdär med språket - det var ju också mycket kärlek till ord i filmen! Ciao!
Anelias hantverk - tack! Det är ett av det bästa med bloggandet; att få ta del av andras tankar, spinna vidare på dem och sina egna...berikas!
Gugi - Så sant! Jag vet att min familj skulle uppskatta att jag varvade ner lite ;-). Filmen är lite trög i början, men sedan knyts allt ihop och den blir väldigt bra!
Härligt!
SvaraRaderaÄr det inte så att just det här med att sitta och göra ingenting, gärna vid en strand i Bali är så oerhört romantiserat? Verkligheten finns ju ändå, här tar det t.ex en halv dag bara att få äran att stå i kö och betala sin elräkning. Stranden är sällan besökt av mig.
Den inre resan är jag övertygad om att man kan göra var som helst, bara man själv är med och funderar över hur den skulle se ut.
"Jag har min egen resa, mitt eget äventyr - mitt liv och min kära lilla familj."
SvaraRaderaSå klokt tänkt och så kloka ord! Orden ger en inre frid och ett lugn som så väl behövs i mångas liv. Tack!