"I admire people who think they can solve and handle anything by making a cup of tea" Dessa ord överhörde jag i en diskussion mellan två kvinnor på tåget. Man kan bli "ofrivillig" åhörare till folks diskussioner på tåg och bussar, och ibland är samtalsämnet så intressant, att man aktivt lyssnar en stund (åtminstone jag). Det finns en så subtil underton i de första orden. Jag beundrar...
...det kunde vara mina ord. Jag har själv en tendens att vilja fixa allt, utan att tänka mig för. Jag tycker jag lär mig dock.
Ibland har man en tendens att förstora upp saker. Eller att bara bli så fast i vad som hänt, att man inte ser en endaste utväg - bara kaos. Man glömmer att ta några djupa andetag och i lugn och ro gå igenom alternativen.
Ibland är det faktiskt också så att det inte finns någon lösning. Då borde man bara kunna lära sig av det som hänt, men inte bli kvar och grubbla över "om bara"-alternativ.
Om någon ber om råd eller hjälp, men man inte genast har ett svar, kan en handling som att bara sätta sig ner och "dricka en kopp te" vara tillräckligt. Man visar att man bryr sig. Kankse man kommer på er gott råd, kanske inte - huvudsaken är att man tar sig tid.
(bilden är lånad från nätet)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack för att du skriver ner dina tankar om detta :)